Fredriksson funderar

Semesterfunderingar

Efter en intensiv SM-vecka unnar jag mig nu två veckors semester innan jag ansluter till VM-truppen i Italien. Ganska skönt faktiskt, sen påsk har det varit en hel del och visst behöver knoppen koppla av ibland för att kunna vara på topp framöver igen.

Vilket grymt arrangemang LASS bjöd på under SM-veckan! Det klart bästa SM-arrangemanget jag någonsin har varit på. Proffsigt ut i minsta detalj. Personligen tycker jag att det sattes en helt ny standard för hur ett SM kan planeras och genomföras. Jag kommer inte på något som jag upplevde felade, trevligt bemötande överallt, bästa maten, smällare mm... ja listan på superlativ kan nog göras hur lång som helst. Att de sen hade vädergudarna på sin sida bidrog givetvis. Det blev en härlig utmaning till MKK som nästa år skall köra SM!

Välregisserat lyckades också LASS extra bra i baljan som hemmaklubb. Det där är skitkul vet jag av erfarenheten sen vi arrangerade JSM i Uddevalla ifjol. En annan klubb som övertygade var givetvis HS. Deras utveckling senaste två åren är rent makalös och rolig att bevittna. Grymma var ju också Jönköpings och Södertörns simmare som producerade kanonresultat gång efter annan! Även Täby visade en härlig glöd. Men årets SM var ändå LASS hur man än vänder och vrider på det, det är bara att läsa resultaten så kommer man till den slutsatsen.     

För oss i Uddevalla är jag inte helt nöjd med årets SM, vi kunde simmat lite bättre. Vi är i och för sig ingen stor klubb och har inga stora trupper men ändå. Fast det är mycket tillfälligheter som avgör. Denna gång var det en hel del stolpe ut med överraskande många niondeplatser och fjärde/femteplaceringar som blandades med några riktiga bottennapp. Så blir det ibland. Det blev ändå övervägande mycket pers och en fin medaljskörd med tre guld, två silver och två brons. Lägger jag till grabbarnas grymma lagprestationer som resulterade i tre svenska juniorrekord och två lagmedaljer så blir bilden ändå jäkligt positiv och ger våra prestationer ett kollektivt VG. Det är nog dessutom rimligt att vi efter de senaste åren fick ett mera mänskligt utfall på årets mästerskap som detta. Det är svårt att överprestera gång efter annan som vi gjort senaste två åren. Men jag ser ändå årets SM som ett "mellanmästerskap" och räknar med att vi lyfter till högre höjder framöver, det kan vi. Bara att knyta näven och ta nya tag!    

Nu väntar några spännande veckor för Svensk Simning. Truppen som åker till EJM är nog den främsta vi har skickat på en herrans massa år. Killarna är helt ok och tjejerna är grymma i en internationell jämförelse.

Även VM ser riktigt intressant ut ur ett svensk perspektiv. VM-simmarna såg överlag väldigt pigga ut på SM. Truppen förstärktes dessutom efter SM av formstarka Martina Granström. Det blir säkert fina svenskdagar nere i Rom!

Angående Svensk Simning var det däremot inte lika kul att höra att Barbro Olsson avgick som SK-ordförande under helgen. Det är svårt att hitta ideella toppkrafter inom idrotten och Barbro med sina nio år i SSF styrelse och som fyra år som SK-ordförande besitter en faslig massa kunskap om simning. Hon är dessutom väldigt omtyckt, är objektiv och har alltid haft ett genuint intresse och stort engagemang för utvecklingen av Svensk Simning. En förlust alltså. Men ingen är som bekant oersättlig och allt löser sig ju med tiden. Det viktigaste är dock att det blir en relativt snabb rekrytering av en ny ordförande så inte SK´s framtida arbete tappar för mycket tid.

Avslutningsvis en 7 i topp lista med lite blandade grejer.

1. Skall man simma riktigt fort är det definitivt inte negativt vara lite äldre. VM-simmarna Tessan, Jossan, Lasse och Stefan låg tillsammans bakom nästan 1/3 del av de SM-gulden som delades ut. Det om något visar väl att dagens simidrottare likt ett bra vin som vårdas rätt bara blir bättre med åren. Budskapet till dagens simmare som är strax över tjugo är givetvis att inte sluta för tidigt, många fina år kan vänta er! 

1. Dräkter, dräkter och åter dräkter... Speedo hade som vanligt svårt att leverera kompletta paket i tid till sina sponsorklubbar. Helt otroligt och märkligt skött av dem. Lazer är väl den enda av superdräkterna som inte har blivit förbjuden på senaste tiden och borde kunna ligga på lager. Undrar hur man som Speedoklubb resonerar? Jag vet inte om Dianas Shining Arrow är på tusendelen lika snabb som Lazer men den levereras i alla fall utan problem och det är ju en gigantisk fördel. Omtalade Jaked gjorde premiär på SM-tävlingarna med spridda kommentarer och spännande resultat som följd. Hälften superdräkt och hälften placeboeffekt står bakom de snabba simningarna är min amatörmässiga analys. Men oavsett hade den effekt hos de åtta simmare som investerade 4000 kr i den under SM vilket är det viktigaste.

1. Sjöström, Coleman, Stenkvist, Ericsson, Svensson, Granström, Hafström, Lindborg, Westrin m.fl. Listan verkar numera kunna göras hur låååång som helst med talangfulla tjejer födda -91 och senare. Spännande framtid väntar!   

1. Bosses glassbar. Det var inte bara LASS arrangemang som höll högsta klass!

1. Det nya SM-programmet med A- och B-finaler, en succé! Kanske kan grenordningen putsas till något men som det känns har vi hittat väldigt rätt. Semifinalerna var bra men utvecklingen till A- och B-finaler ger lite färre lopp som sliter och ökar teoretiskt resultatnivån, de är också lättare att förstå och överblicka för publik och media.

1. Rekord som smäller är hur kul och fräckt som helst! Jag höll på att skita i brallan i början men på slutet vande man sig. 38 rekord blev det och många smällar.  

1. Sveriges flitigaste och bästa simfotograf för tillfället heter förmodligen Håkan Fredriksson. Kolla in hans bilder, sjukt bra. Hans roll på SM är främst att vara massör för Uddevalla vilket han fixar med bravur, men mellan knådningar och skakningar knäpper han kvalitetsbilder som en galning. Hans bilder fanns överallt på SSFs mästerskapssida. Stort register kan man säga!

Det blev en bottenlista också, fast där platsar bara en grej denna gång.

1. Tävlingsledningen utmanade verkligen både regelverket och det sunda förnuftet på SM. Två diskningar togs lättvindigt tillbaka efter protest, några tydliga och väl långa undervattenssimningar efter starterna släpptes och lite frisimsbensparkar på annat simsätt än frisim är numera inte förbjudet. Nä, trovärdigheten fick sig en rejäl knuff på detta SM. Alla gör så gott man och alla har rätt att göra misstag, även en tävlingsledning. Men det är viktigt att vara konsekvent och där brast det tyvärr.  

Nu skall jag njuta av ledigheten, få lite distans och ladda om. I söndags hade jag laguttagning inför vårt grabblags final över 4x100 frisim med lyckat resultat, igår kväll hade min dotter en ingående utläggning med mig om vilka fyra gosedjur som skulle följa med henne och lägga sig och varför. Ganska likt en laguttagning tänkte jag då. Hon verkade nöjd med sitt uttagna gäng och somnade sött.

Ha en bra sommar och lycka till på kommande mästerskap

Rolig mästerskapssommar väntar!

Wow, då var det dags för SM/JSM igen! Känns som vanligt lite pirrigt, men framförallt är man ju förväntansfull. Jag tror dessutom att det kommer att gå ganska bra för Uddevallasimmarna i år, de ser så där lite gött ljumna ut så här några dagar innan. Och efter ljummen så kommer ju som bekant stekhet... Japp, det trillar nog in ett gäng fina medaljer och snygga pers i år med! Med lite tur kan det kanske bli något svenskt rekord också?

Linköping står som värd för SM i år, det kan bli bra. Tinnis är en kanonfin anläggning, till och med en liten "badsjö" finns ju och LASS är dessutom en ganska erfaren mästerskapsarrangör så det blir nog ett fint arrangemang. Förarbetet verkar i alla fall gediget. Bra hotellavtal och bra service via hemsida mm ger stort förtroende. Men det viktigaste återstår... maten. Ja, som många av er vet är jag noga med maten. Det syns ju på mig dessutom. Jag håller med brevbäraren Allan Svensson - är magen glad är kroppen glad!

NKK missade lite på den punkten ifjol och just därför jag tror inte LASS gör samma misstag i år. För små portioner och köer håller inte på ett SM. Nä, snabbt skall det gå och rågat på tallrikarna. Jag tror de fixar det fint, Micke H är om möjligt mer gnällig än jag när något inte är vad man förväntar sig. Därför blir allt bra på LASS SM, man vill ju inte falla på eget grepp.

Efter årets SM/JSM som ligger förnuftigt placerad i början av juli väntar ett pärlband av kittlande mästerskap med EJM, Sum-Sim, Ungdoms-OS och VM. Dessutom deltar några på Universiaden som väl får jämföras som ett mästerskap. Jag har i och för sig fortfarande inte förstått riktigt varför vi deltar på den i år men den kvalar ju definitivt in på listan. Det är ju ändå den stööörsta tävlingen av de alla i kvantitet, en form av mini-OS med tuff konkurrens. Och till sist, glöm inte en annan tuff mästerskapstävling - Vansbro är långdistans-SM. Den satsar vi i kortbaneklubben Uddevalla märkligt nog hårt på. Ja det blir sannerligen en spännande månad att se fram emot!

Jag var inne på Simförbundets forum härom veckan. Händer inte mycket där numera. Väldigt lite inlägg och mestadels anonyma. Undrar om någon har funderat på varför? Jag har själv en gissning men tänker inte gå in på det här. Fast en debatt har ju varit ganska livlig och det gäller den om mästerskapen placering på sommaren. Jag får erkänna att jag är imponerad av de som med en dåres envishet hävdar att vi skall ha våra mästerskap i augusti för att använda hela långa sommaren till träning i långbana. Som om det skulle vara svaret på svensk simnings utveckling. Rent nonsens. Sådana dumheter platsar i tidningen "En ding ding värld"

När har dessa människor semester? Har de något socialt umgänge, familjer, sommarstuga, dagisbarn, ett normalt liv i nuet över huvud taget???  Frågan är retorisk, givetvis har de det. Men varför vill man då riskera att tvinga svensk simnings aktiva och ledare att offra detta med en märklig förhoppning om att det skall göra oss till en bättre simnation? Obegriplig ekvation för mig faktiskt. Det måste väl finnas andra och smartare sätt Svensk Simning kan utvecklas mer på?

Kanske kan vi från klubbarna och SSF sida börja påverka kommunerna än mer strategiskt och ännu hårdare att bygga 50 m bassänger inomhus istället? Det ger ju fina året runt möjligheter. Men då får vi nog bli lite smartare, lite mer säljande och skapa lite konceptlösningar.

Fotbollsförbundet lyckades ju verkligen sälja in byggandet av kommunfinansierade inomhushallar för fotboll och konstgräsplaner redan under 90-talet med lite bidragsstöd från SvFF. Handbollens gurk-burk hallar eller vad de kallas är en skapelse mellan specialförbundet och ett byggbolag. Lätt att ekonomiskt överskåda, lätt att förstå och därmed lite lättare att sälja in till en kommun. Till och med friidrotten har lyckats få till stånd fina inomhushallar senaste 10 åren och skapat grymma året runt möjligheter för träning. Kanske ett sätt även för oss inom simningen att börja jobba och få till stånd fler 50 m anläggningar inomhus? Ja jag vet inte, men jag är i alla fall beredd att ta till de flesta knep för att rädda sommarledigheten för de svenska simmarna och dess ledare. Herregud, både mitt jobb och min familj står ju på spel!

För när man genom förbud, regler, tillrättavisningar och förordningar tror att man kan förändra andra människors beteende och samhällssociala invanda mönster mot deras vilja brukar det faktiskt gå åt helvete. "Smågrejjer" som missad semester med familjen, eller missad resa med pojk/flickvän/polare mm som alternativ till träning och mästerskapsförberedelser i hela juli och augusti kan väl få vem som helst att sluta simma! Vem tror egentligen på dessa knäppa idéer? Nä, ett toppstyrt beslut med ett eventuellt SM och Sum-Sim i slutet av augusti luktar superfiasko lång väg. Redan mästerskapens placering sommaren 2011 ger mig rysningar och kalla kårar.

Alla de olika påhittade "positiva" aspekterna med svenska simmästerskap i augusti sammanfattar författaren Per-Olov Börjesson väl på drygt 250 sidor i boken "Carl Lidboms mest bevingade ord". Läs den spännande boken och njut och begrunda eller läs betydelsen av bokens enda tryckta ord här - klick 

I Uddevalla spelar det i alla fall ingen roll hur mycket 50 m träning man kan göra på sommaren pga olika placeringar av SM mm, vi har ändå ingen 50 m bassäng att träna i. Lite synd kanske men vi får gilla läget, vi knyter nävarna och torkar tårarna. Fast rimligtvis borde vi låta övriga svenska klubbar med 50 m bassänger göra upp om medaljerna på sommaren... eller inte. För vi är lyckligt lottade i Uddevalla, vi hittat flera märkliga anledningar till framgång som verkar väga tyngre än vilken storlek poolen har man tränar i.

Lite skumma grejer som att kämpa hårt, simma lite längre, vara lite noggrannare och fantasirik i träningen etc har funkat fint senaste åren. Lite mystik och Laberotrick kanske, men det verkar funka lika fint som att träna hela juli och augusti i långbana i alla fall.

Lycka till på mästerskapen i sommar!

(särskilt ni som tränar extra tufft året runt i kortbana)

PS! Om någon undrar hur vi lägger upp säsongen i Uddevalla utan långbana och med tre-fyra lediga veckor under sommaren, en ledig vecka under sporlovet och ytterligare 7-10 dagar ledigt kring jul/nyår/påsk varje år så kommer här hemligheten. Under de övriga 45 veckorna kör vi skittufft och tror på det! Gör man det så förtjänar man sin ledighet och mår bra av den. Ett tillval på ovan märkliga plan är att äta bra, sova sött och hålla sig frisk och skadefri, då lyckas du garanterat ganska bra har vi märkt efter invecklade analyser och mycket tester med grym utvärdering. Tunga hemligheter alltså som vi inte vill skall spridas!

I veckan kom FINA med "nya" listan över de godkända dräkterna. Snacka om att det råder

full snurrighet i simvärlden just nu! Alla verkar ha noll koll och rykten blir till sanningar snabbare än ett 50 fr lopp. Det senaste ryktet med förslaget om att samtliga dräktfabrikanter skall dela ut gratis valfria dräkter på 3000-4000 kr styck till de aktiva under VM låter ju nästan som hallucinationer. Vem kommer på dessa idéer? Det värsta är nog att det stämmer...

Min dotter provade en Spindelmannendräkt på H&M i veckan. Den var blå-röd och snygg med nät och stora påsydda "muskler". Hon påminde lite om de franska supersimmarna faktiskt. Med lite träning och Dianas snabbaste dräkt kan det bli åldersrekord på Baddaren till hösten. Själv skulle jag nog behöva Batmandräkt med tillhörande mantel och kraftfull brakfjärt som tillval för att simma rekordfort. Någon som provat det? Det kommer säkert efter sommaren för NASA har under brinnande finanskris gett sig in i den lukrativa baddräktsmarknaden och har något på G sägs det. Ryktet alltså.

VM i Rom kan bli hett på många sätt. I bakvattnet av alla diskussioner kring dräkterna simmar Tessan som en sprintmästarinna och ser stekhet ut. Årets VM-trupp är förresten den minsta någonsin sägs det. Jag har ingen statistik men det stämmer säkert för den är inte så stor i alla fall. Hasse C är expertkommentator och skriver flitigt och läsvärt på SVT. Han har betalt för det och jag läser och ler. Hasse gillar att uttrycka sig, vet vad som ger rubriker och ger små snytingar högt och lågt med beundransvärd räckvid. Ett riktigt rubrikproffs! En och annan groda eller livshotande nysning kan det kanske bli men Hasse C är still going strong och ger Svensk Simning en fräck massmedial krydda som syns och behövs. Och oavsett om man är för eller emot alla eller några av hans åsikter är det kul.

Lars-Erik Pålsson är också en annan framgångsrik fd FK och han blixtrar fortfarande till med något inlägg då och då i simkretsarna. Som vanligt är det genomtänkta och kloka inlägg, men numera kommer inläggen mer sällan. Fast på 90-talet efter sin FK period var han riktigt aktiv i massmedia. Jag kommer ihåg vad Hasse C tyckte om det då. Hasse var en tuffing men även han gillade de vägar han själv valde och tyckte andra borde hålla klaffen med sina "goda råd" om hur man gjorde tidigare, hur man borde gjort mm. Jag hade säkert tyckt likadant som Hasse om jag hade varit FK. För beslut är en färskvara. Bra beslut byggs på de förutsättningar man har att besluta kring och den filosofi och tanke man har. Någon som minns den gamla sketchen i Nöjesmassakern förresten? " Du är en sån messerschmitt! - Nä, Besserwisser heter det... - Ja, där ser du" He,he. En ganska bra sketch det där och jävligt aktuell!

Årets VM-trupp är kanske inte så stor men den håller hög kvalité och är det absolut bästa som finns i Sverige just nu. Därför är uttagna med i simlandslaget. Så har det ju alltid varit, att de bästa är med. Precis som i år alltså. Med lite flyt i baljan i kombination med att inte någon halkar i duschen så kan det förhoppningsvis gå riktigt bra i Rom!

Precis som en initierad expertkommentator eller en dåligt påläst sportchef på Bohusläningen i Uddevalla får jag tycka va f-n jag vill och då ser min lista ut så här idag:

1. Midsommar. Jag gillar allt med midsommar. Dans, lekar, vänner & socialt umgänge. Dessutom är jag grymt svag för god mat och dryck. Årets midsommar blev en av de främsta någonsin alla kategorier!



 

2. Britta Steffen. Alla snackade om Veldhuis och Libby men Britta visar likt en trimmad Porsche vem som är snabbast. 100 fr blir rafflande på VM!



 

3. Jenson Button, världens snabbaste har fått ett nytt namn. Man kan bara imponeras. F1 har förändrats rejält senaste året och även om jag diggar Ferrari får jag erkänna att årets F1 är det häftigaste och mest oväntade någonsin. Inte ens Jensons morsa kan väl ha trott att han skulle vara klar F1 vinnare med nästan en tredjedel av serien kvar att köra. Snacka om skräll!



 

4. Oddevold i botten av div södra, jag hade vanligtvis inte brytt mig så mycket om Oddevold hade nio raka utan seger och var fast i bottenträsket som nu. Men årets tränare som heter Christian är granne med mig och jag ser att han lider. Inte kul alls, det är alltid värre när någon man känner eller ser ofta har det tungt. Han är trevlig och verkar vara en bra tränare men har förmodligen som de flesta bottenlag ett överskattat och dåligt förberett material att jobba med. Nu kan jag inte så mycket om fotboll men jag ser när en person är fysiskt vältränad och kan efter att ha sett en match intyga att ett par armhävningar till i veckan hade suttit fint på alla både i startelvan och på bänken om de vill lyckas. Christian tröttnade och avgick själv igår kväll och gjorde nog rätt. En dålig trend på nio raka utan seger och det lokala mediadrevet i hasorna är en tuff uppgift att vända även om man heter Svennis!



 

5. Volbeat - Visst tjatar jag om dansk hårdrock, och de här är riktigt bra. Hade jag inte varit vuxen och tränare hade jag åkt ner på Sweden Rocks och sett dem tidigare i sommar. Hade jag varit SM simmare i sommar hade jag laddat till dem. Då hade jag simmat hur fort som helst och vunnit i lumpens långfillingar! Dream on Dennis J Bifogar några grymma lyssnartips: http://www.youtube.com/watch?v=d27opCCfhXQ&feature=related

http://www.youtube.com/watch?v=eSJ_lHBOmfI&feature=related

http://www.youtube.com/watch?v=oOG4tTMPeoM&feature=related

http://www.youtube.com/watch?v=pV7aM32Jur8&feature=related

Första april har passerat, någon som har lurades? Jag drog personligen några rövare med lite vänner men inga grövre grejer. Jag har med åren dessutom blivit lite sämre på att luras, lägger inte ned tillräckligt mycket tid på det kanske? Aprilskämten har även blivit sämre i media tycker jag.

Ibland är det svårt att se vad som är skämt och vad som är verklighet, världen förändras ju hela tiden och mycket av det som händer året runt är ett stort jäkla skämt i mina ögon. Man orkar ju inte ta allt på allvar längre. Ta bara en normal löpsedel för en kvällstidning som exempel: "Sonja gick ned 40 kg på 3 månader med den nya mirakeldieten" eller "LO-basen hade ingen aning om AMF-vd´s pension på 40 miljoner" eller "Bli smal - ät vad du vill under påsken" eller allt som Mona Sahlin säger. Hänger ni med??? Jag lovar, över 300 dagar om året ser kvällstidningarnas löpsedlar ut som aprilskämt. Snart står det på löpsedeln att "gå ner flera kilo snabbt och må bättre med nya lobotomimetoden". Jag varnar redan nu - gå inte på den!

Men nu dröjer det ju ett år innan nästa skämtdag igen så nu kan vi återigen vara allvarliga, tråkiga och riktigt härligt svenska i vårt sinne som vanligt, skönt va´... Fast nu var det inte skämt jag skulle skriva om, utan något lite intressantare faktiskt.

Igår på långfredagen körde vi vårt sista pass på några dagar. Nästa pass blir på annandag påsk. Vi har kört en ganska intensiv vecka och det skall bli skönt att vara lite ledig. Som tränare tycker jag det i alla fall. Det tycker säkert simmarna också, men långt ifrån alla i Uddevallas A-grupp förtjänar ledighet enligt mig. Alla har som vanligt inte tränar på den nivå som krävs för deras målsättningar. Men det är ju deras problem i och för sig, inte mitt. Det är ju inte jag som skall simma SM eller JSM i sommar. Visst är det några månader kvar och visst hinner man rätta till sina misstag om man tar tag i dem men jag ser redan nu vilka som definitivt kommer att lyckas och vilka som får problem att nå sina målsättningar. Och det är nog inga hemligheter, simmarna är tillräckligt kloka att förstå själva vad som krävs och några av dem vet nog med sig att de tränar som semifinalister och inte som medaljörer. Tuff skit och hårda papper som sagt. Men jag gläds som vanligt mycket med dem som satsar helhjärtat, precis som jag lider väldigt litet med dem som mesar och tror att det de gör räcker fast de innerst inne vet att det inte gör det. Idrotten är tuff ibland, eller alltid?

Ja, det är det all idrott handlar om, träna för sin målsättning. I alla fal om man vill bli bättre. Har man medalj som mål får man ju träna på den nivån, man kan ju inte träna som en semifinalist och sen tro att man skall ta en SM-medalj. Ganska enkelt eller??? I alla fall för mig. Men vissa tror att gör man det man tidigare har gjort så räcker det bra. Men så är det ju inte. All utveckling baseras ju på överbelastning. Om du inte överbelastar så utvecklas du inte. Thats it! Inga genvägar finns där inte. Ok, man utvecklas ändå under tonåren, det ser kroppens testosteronproduktionen till oavsett hur mesigt du tränar. Men efter puberteten får man allt ta ansvar över sin egen utveckling om man skall lyckas. Då spruttar det inte lika mycket från hypofysen och "gratis utvecklingen" är över. Allt har sin tid som sagt.

I veckan såg jag en av mina simmare ha med sig mobiltelefonen in på gymmet. Jag gjorde själv några set och under tiden noterade jag att tjejen mest la ner tid på att smsa. Givetvis dissar jag henne hårt, har man med sig mobilen in på gympasset kan man snabbt räkna ut att träningen inte blir fokuserad utan mestadels meningslös eller hur? Bättre att skita i och träna då och sätta sig och fika och skicka sina sms. Mycket roligare och givande gissar jag. Dessutom slipper man lura sig att tro att träningen har gett något, för det gör den ju inte.

Mitt tips är att lös dina grejer innan passet så du kan fokusera på det viktiga, annars är det bättre att skita i träningen. Vem lurar man?

Jag möter alldeles för ofta tränare som inte verkar våga säga till sina simmare sanningen om deras träning. Man kör "safe", inbillar sig själv och simmaren att de det gör kommer att ta dem mot framgång fast de inte har kämpat tillräckligt. Man hoppas att en dålig träningsbakgrund ändå skall ge en fin toppning och bra resultat trots allt. Men för mig är det en upprepning av tidernas lögn varje gång, alla lurar alla att tro på något som med all säkerhet inte funkar. Nio gånger av tio blir alla besvikna. För det finns inga genvägar, tuff träning ger tuffa resultat - mesig träning ger mesiga resultat och halvbra träning ger halvbra resultat. Så är det bara och inget kan ändra på det oavsett om man tror på Gud, Allah, torsken i Östersjön eller en bit sten från Kambodja.

I Sverige har vi tyvärr alldeles för många simmare som säger sig satsa fullt ut på sin idrott men som ändå går in halvhjärtat för sin uppgift. Och det smärtar mig lite, för vissa har möjligheten att bli internationella stars om de bara hade tänkt till. Är man en hyllad internationell stjärna har man dessutom resten av sin framtid ekonomiskt tryggad, men vägen dit går inte genom chattning och dvdkik på nätterna, taskig mathållning, dålig träningsmoral, mesig träningsinställning mm. Inte ens om du är världens största talang når du framgång utan att göra rätt. Fokuserar du på att göra fel blir du en vanlig medelmåtta. Och det är inget fel i det, de flesta blir medelmåttor. Lite för många kanske tyvärr.

Jodå, så blir det hoppas jag. För även om Mattias Carlsson är skadad ett halvår till tror jag våra simmare tar runt 8 medaljer på JSM i sommar, fler än i fjol alltså. Dessutom tror jag på runt 3-4 SM-medaljer, varav 1-2 medaljer av tjejerna. Det var länge sedan en tjej tog SM-medalj i Uddevalla men nu ser det bra ut igen tycker jag. Tar vi så många medaljer är jag riktigt nöjd faktiskt. Det är ett ganska bra facit med tanke på att vår bäste simmare är borta och lagkappslagen går från medalj till finallag. Men jag är som vanligt positiv, jag tror på vårt gäng här i Uddevalla. Vi tränar generellt väldigt bra och många kör riktigt fint. Några av dem har i och för sig inte fixat senaste månadens träning optimalt men med lite extra vinnarskalle i träningen kommande veckorna kan det gå vägen ändå. Vi brukar köra lite "Laberogrejer" i slutet av toppningen och det ger oftast några extra medaljer. Hoppas på det i sommar med!

Jaha, nu blev det låååångt igen. Dags att sluta. Men här kommer en kort lista över vad som har imponerat på mig senaste dagarna, eller vad jag tycker är lite viktigt. Det är en blandning av lokala och internationella simgrejer blandat med lite personliga:

1. Påsken. Jag älskar påsken. Ägg, sill, påsköl mm. Ni som känner mig vet att jag är svag för mat och dryck. Men jag tycker vi firar påsken lite för mesigt i Sverige, vi har egentligen ingen riktig påsktradition som lever kvar mer än lite prickar på näsan och sjal på huvudet på tjejerna. Annat är det i Spanien när de firar Semana Santa, då går man ur huse och de firar i flera dagar. Processioner under nästan en hel vecka. Ganska häftig faktiskt! På kvällarna flödar mat och dryck! Men inte vill man leva i Spanien bara för de firar påsken, Sweden rulles anyway :)


2. Min dotter fyllde tre i onsdags, en kanondag!


3. Alla rekord på danska mästerskapen! Hoppas svenska simmare och coacher ser vad som händer i vårt grannland och taggar upp lite extra. Mads Glaesner har imponerat länge, och fortsätter med det. En av mina favoritgrupper Pretty Maids är danska. De håller lika hög kvalité som dansk simning, världsklass. En tung låt från gamle danske fjärilsimmaren Benny Nielsens tid (80-talet): http://www.youtube.com/watch?v=K8h5trhfuyc


4. Jacob Fredriksson, Gulliver Koch och Fredrich Risebrandt. Tre coola killar i Uddevalla födda -92 som alla kommer att rocka fett i sommar så som de tränar. Jacke är värst och dödar ALLT på träningen numera oavsett ålder. Det är alltid kul att se en ny champion formas!


5. Norska mästerskapen, visst har de nått en klart högre nivå i vårt grannland. Härligt att se Gard Kvale fortsätta utvecklas och en hel del andra riktigt fina resultat. Ok, visst är Alex bäst. Men bakom honom händer grejer som jag tidigare sagt. Norsk simning är bättre än någonsin! Jag tänkte ta med Uddevallasimmarna till Lamberseter Open i höst. Tveksamt om vi är med i toppen nu när norskarna är så heta. Men vi får väl ge dem en match!
   I Norge är man ju inte så heavy direkt om man jämför med Danmark och Sverige men några sköna band har man haft. Bästa norska hårdrocklirarna är väl Return ( bye bye Johnny bye bye) http://www.youtube.com/watch?v=hS70l0qwbQQ eller blöjrockarna i TNT (1000 lovers) http://www.youtube.com/watch?v=DEAb4XaLK6Y som är lite lika Europé. Men de enda riktiga norska hittarna är nog ändå poppiga Lene Marlin eller Aha som jag gillar bäst. Morten Harklets röst var på 80- och 90-talet helt klart världsklass, precis som norsk simning är just nu. Leta på youtube så hittar ni många fina klassikers!

Nu väntar en påskbrunch med mycket ägg tillsammans med familjen. Påskägg är extra gott, särskilt med lite sill, kaviar och gott bröd till. Idag får jag äta rejält dessutom för igår på långfredagen mellan allt trädgårdsarbete, simträning, grillning och traditionellt sörjande hann jag med att springa min första hela mil sedan lumpentiden förra seklet. Den gick på 54 minuter och gav mig rejält självförtroende!

Då har snart en hel fjärdedel av året passerat igen. Tiden går grymt fort numera. Just nu sitter jag på tåget hem från SSF Tränarkonferens i Täby. Lite sliten efter några långa dagar och sena kvällar men jäkligt glad över att jag åkte efter att ha varit borta några år. SK bjöd på en kanonbra planerad konferens med mycket bra ämnen och föreläsare. Jag har varit på runt 11-12 stycken SK-konferenser sedan den första jag deltog på 1994 i Helsingborg, årets hamnar på övre halvan. Mycket har ändrats sedan dess förresten, deltagarna på konferenserna också. Det är lite lugnare stämning numera, smockan hänger inte i luften lika ofta som förr. Det är lite mindre rock´n roll now days och det är nog bra. Helgens ös var nere i källaren för framför ett wii guitar hero, en bilbana och maskeradkläder, det säger väl allt. Annat var det på Marina Plaza-94...

Det är dags att summera starten på året igen. Ett år som har börjat bra på många sätt. Precis som ifjol tänkte jag summera det som verkar har fastnat i den lilla hårddisk till hjärna och minne man tror sig ha kvar...

Det är både roliga och tråkiga grejer som har fastnat, blandat med lite funderingar om framtiden.

• JSM i Södertälje! Sju guld och sammanlagt 15 medaljer till vårt gäng ger mig fortfarande lite gåshud när jag tänker på det. Nu känns det definitivt som om våra resultat inte bara är slumpmässigt styrda utan även frukten av en bra plan och ett bra samarbete mellan simmare, tränare, massör m.fl. Att upprepande gånger lyckas på mästerskapen som vi har gjort de senaste åren ger dessutom ett jäkla bra självförtroende för alla inblandade. Inte dumt alls. Men nu skall vi ta nästa steg också, mot seniorelit och internationell representation. Jag undrar om klubben och simmarna förstår vad som krävs för det, kommande åren blir spännande. Jag tycker själv att Uddevalla numera är en etablerad elitförening i svensk simning. Men vår organisation behöver lyfta lite om vi skall stanna kvar där. Jag har sett mer än en förening falla på små misstag som fått stora konsekvenser. Det gäller att besluta på topp om man vill prestera på topp. Jag tror och vill att vi lyckas med det i Uddevalla.

• GP i Malmö! Kul med lite race på Aquakul igen även om jag inte direkt låg sömnlös på nätterna av upphetsning över tävlingen. MKK gör ett hyggligt arrangemang som kommer att lyfta betydligt högre om det blir lite tuffare startfält nästa år. Stort cred till dem för deras satsning på extra prispengar!

• GP i Stockholm! En riktigt bra tävling med flera toppresultat. Kul med det stora intresset från andra nationer. Spårvägen är, precis som MKK och några klubbar till, riktigt bra på kvalitetsarrangemang.

• Världsrekord & Tessan! Japp, så var hon en vinnare igen. Och även om hon inte fick rekordet så rockar hon. Härligt! Den korta tiden down under verkar ha gett bra utdelning. Jag förvånas inte om hon tar ett par VM-medaljer på egen hand i sommar. Det blir en fin Tessansommar, känns i vårluften!

• Kulan som backens kung? Nä, det blev ju inte så bra det där. Efter ett fantastiskt JSM trillade Mattias Carlsson i den österrikiska lössnön och vred av korsbandet. Ingen bra dag för honom den dagen. En dag som fick stora konsekvenser. Operationen i onsdags gick bra men tävling blir det inte förrän i oktober igen. Synd, han var ju så het just nu. De säger förresten att Rom är hett i månadsskiftet juli/augusti. Det missar Kulan i år. Men drömmen om OS och satsningen mot London lever vidare. När han kommer tillbaka i höst lovar jag er att han är han starkare än någonsin!

• SSF Demokratiutredning? Jag är bara lite insatt i turerna kring detta, men desto mer fundersam. Hur tänkte man när man spånade på detta egentligen? Vad ville man uppnå och till vilket pris? Jag har ännu inte lyckats förstå hela konceptet faktiskt men det känns som om frågan delvis har splittrat svensk simning i en tid då det istället behövs att vi står enade. Inte bra. Jag tänker inte så här innan årsmötet försöka bilda någon opinion för eller emot förslaget iom att jag inte är engagerad i förbundet och inte är med och tar något ansvar. Men alla inblandade och de som skall komma och rösta bör nog stanna upp 2009 hundradelar eller 21 sekunder och fundera lite på vad som egentligen är demokrati och vad som kan leda till oreda och förvirring i en organisation som vår. Skall alla som har, och även de som inte har en åsikt få vara med och bestämma om allt, och i så fall varför? Vad är vinsten? Vem skall bestämma, de anställda eller de förtroendevalda? Vem skall arbeta och vem skall ta beslut? I min fiskrenshjärna får jag många frågor och funderingar när jag tänker på demokratiutredningen och lite andra grejer som jag har uppfattat lite märkliga den senaste tiden. Jag hänger nog med för dåligt...

• SSF Simkommitté? Det är ingen hemlighet att jag gillar SK och deras jobb. Barbro och de övriga bildar ett kanongäng. Men varför får jag återkommande känslan av att dessa kompetenta och härligt engagerade människor i SK inte ges möjlighet till att utveckla svensk simning fullt ut? Jag hoppas jag har fel men det tror jag inte. Är det ekonomi och resurser som saknas? Eller är det oklarheter i beslutsordningen, vad SK har för uppdrag och mandat? Jag borde nog inte bry mig men jag satt själv i SK under några år och vet vikten och känslan av att få ta ansvar, få stora förtroenden, få stora (om än begränsade) ekonomiska resurser men också stora krav på resultat. Det är då det största engagemanget skapas och viljan att utveckla får näring och gör att vi brinner för vår uppgift, att vi lyckas. Kanske är allt bra och jag bara börjar bli medelålders och lite gnällig, men kanske inte. Kanske saknas något? SK brinner fortfarande och de projekt som presenterades i helgen kommer definitivt att utveckla Svensk Simning i framtiden. Mer sådant, mer innovativa projekt, mer pengar till SK och lite annat så håller jag käft sen. SK borde äga fler och tyngre frågor i svensk simning. Det ger garanterat bästa utdelning över tid!

• Slutgnällt! Men varför blir det alltid så låååååååångt när jag skriver? Dags att sluta!

Men annat som jag skulle kunnat skriva om jag hade fortsatt är Idrottsgalan i Uddevalla förra veckan som var lyckad, eller om den goda maten i helgen. Eller om att jag märker att en ny spännande generation tränare börjar armbåga sig fram och får mig att inse att jag har jobbat med detta i sjutton år, fast jag är så barnslig. Om att jag börjar känna mig lite äldre när man ser den vilda, smågalna och otyglade blicken hos de unga coacherna, den jag själv hade mer av förr. En blick som har ersatts med egenskaper som så fint kallas för rutin, erfarenhet och annat dravel som egentligen har att göra med alla misstag man har gjort och som man har varit tvungen att lära sig av. Om att det skall bli kul att se de yngre coacherna göra samma misstag som jag själv gjorde. Att det kommer vara trist att se dem utvecklas mer än vad man själv gör eller om att det var kul att Hasse C kom förbi och snackade lite skit eller att jag börjar spionera lite på vad HS har för sig för att lyckas så bra eller att många heta coacher fortfarande är äldre än jag. Men jag skriver inte om detta utan avslutar istället med ett citat från en av föreläsarna, styrkeryssen Michail Tonkonogio.

"det är bättre att göra nästan rätt än helt fel"

Ha,ha! Tänkvärda och kloka ord som passar i många sammanhang!

Glöm inte att luras lite på onsdag förresten.

PS!

Helgens happening framför wii guitar hero och singstar såg ut lite som en talangjakt i apburen på Skansen.

Alla är nyfikna och vill vara med men ingen hajar något. Fast det finns ännu sämre artister. Kolla på det här klippet, American Idol, kanske världens sämsta deltagare??????????????????
-KLICK

En annan härlig deltagare. Hur kom det sig att han ställde upp??? Only in America!
-KLICK

Nu börjar satsningen mot sommaren!

Tillbaka efter snart två veckors semester. Sköööönt med semester! Första veckan tillbringades med familjen på Lanzarote, sol och värme blandat med slappandets slapphet. Helt ok som ni förstår. Vi bodde på ett sånt där Blue Village med Bamseklubb mm. Ganska mysigt faktiskt. Jag träffade en massa trevligt folk där, bland annat Per Fritzell, ni vet han i Macken. Han var lika trevlig som han ser ut. Vet ni inte vem det är? Kika på denna klassiska video: http://www.youtube.com/watch?v=Rgra6ylv2Ek&feature=related

Denna vecka har jag mest bara gått och skrotat hemma med min dotter som snart fyller tre. Vi har fyllt dagarna med att måla, pussla, leka, busa, kolla på filmer och en massa andra viktiga och roliga grejer. När man är borta en del som jag är ibland i perioder får ta igen lite tid i papparollen. Men lite sociala är vi också, Ella och jag. Vi är ett gäng farsor som hänger ihop sen ungarna föddes, alla fick vi tjejer och de träffas ett par gånger i månaden, leker och är jäkligt tighta. Vi farsor trivs också väldigt bra ihop, vi har som de flesta killar i grunden ganska lika intressen även om vi har väldigt olika bakgrunder och jobb. Ett glatt gäng är vi. Igår blev det först en tur till simhallen för lite bad och bastu. På hemvägen stoppade vi sen som vanligt till på Butlers, käkade och drack en bira och garvade lite med våra glada kids.

En bra eftermiddag och kväll helt enkelt! Men nu är semestern slut...

På måndag börjar satsningen mot sommaren!

Japp, nu skall det tränas rejält. Jag hoppas simmarna i Uddevalla har tagit vara på sin ledighet under veckan för nu blir det åka av. Och de som inte vill träna tufft och satsa helhjärtat mot sommaren får det jobbigt vill jag lova. För nu går tåget och det gäller att man både har köpt biljett, står på perrongen och stiger på från början om man skall få vara med på resan. Halkar man på efterkälken lär man inte komma ikapp tror jag. För våren är kortare än man tror, fram till en toppning i sommar har man ungefär 13-14 veckor av hård träning. Gör man de veckorna bra lär det också gå bra, men tvekar man, myglar lite eller är okoncentrerad lär sommarens resultat bli ganska dåliga. Som vanligt alltså, man får vad man förtjänar!

I Uddevalla har vi lite roliga grejer på vägen mot SM. Några följer med Jönköping till Thailand på lite gnetläger innan Påsk. Sen åker ett gäng till Calella på läger i april/maj. Våra främsta simmare drar sedan till Canet i juni för lite tävling/läger. Och på vägen har vi också några GP och lite andra långbane tävlingar innan SM. På papperet ser det ut att vara en riktigt genomtänkt och bra planering, vi får väl hoppas att det blir bra resultat in reality också!

OS utvärderingen

OS utvärderingen var en intressant läsning som jag läste i solstolen i helgen. Den var ganska komplett och ger nog en bra och rättvis bild av hur man kan uppfatta både de svenska resultaten som omvärldens. Det var också en del konkret information som vi inom Svensk Simning kan lära av, men mellan raderna uppfattade jag också en viss självrannsakan och medvetenhet kring att landslagets verksamhet i framtiden bör se lite annorlunda ut. Jag hoppas att jag uppfattade det rätt för då har vi en god chans till upphämtning inom kommande åren. Jag tror på Svensk Simning och ser stor potential för vårt landslag i framtiden om det matchas på ett genomtänkt och utvecklande sätt. Ett HPC kan bli en mycket positiv vändning och skapa en bra bas för utveckling men framförallt en optimal och tuff träningsmiljö. Fast måste det till en utländsk tränare???

Visst har vi några intressanta namn i Stockholm som skulle kunna vara passande. Det kan väl vara två tränare som delar på ansvaret och ändå har kvar en viss tjänst i sina klubbar. En kombination av Henke Forsberg och Carl Jenner vore en spännande combo tycker jag! Men i stora drag gillar jag Thomas nya giv. Jag har varit lite förvånad över vissa av hans val de senaste åren, men det har inte varit någon anledning att vidlyftigt säga min åsikt. Det behöver ju inte vara rätt för att jag tycker något, men inte fel heller iofs...

Göteborgsvarvet

I år är det nytt deltagarrekord i Göteborgsvarvet, ganska fräckt. Min egen satsning mot loppet lär dock behöva en vändning om jag skall lyckas. Efter en bra början i januari får jag erkänna att jag inte har sprungit på tre veckor. Faktum är att jag inte gjort någon fysisk aktivitet alls faktiskt sedan innan JSM. Ja, om inte att gå från solstolen till poolbaren räknas som motion alltså, för då har jag tränat en hel del senaste veckan...

Men nu får jag ta nya tag, på måndag börjar även min satsning, och nu ger jag mig inte!

Lite goa tips från youtube.

Som avslutning förmedlar jag lite goa tips från youtube. Jag har några polare som brukar skicka mig länkar till lite highlights då och då. Det finns många riktiga godingar att kika på.  En liten high five här men de flesta har några år på nacken, kanske har du sett dem redan?

1. Fainting goats, Dessa speciella får har en sjukdom som gör att de svimmar eller blir muskelförlamade för några sekunder när de blir exalterade, överraskade, skrämda etc. http://www.youtube.com/watch?v=VM3teHj3ZgY  Intressant och ganska kul faktiskt!
   
2. The Laughing Interview, en programledare i Belgisk TV som har gäster vilka har olika åkommor eller problem med utseende, röst mm. De är där för att berätta hur de känner sig utsatta i vardagsmiljön. Reportern försöker vara seriös men ballar ur rejält. Tragiskt egentligen. Behöver man tillägga att han fick sparken? http://www.youtube.com/watch?v=8GqFiW8LnvM
   
3. Zlatan, visst är han underbar. Detta är ett oförglömligt klipp, han är helskön! Grabben har verkligen noll koll. http://www.youtube.com/watch?v=MEJY9CJHsSw
   
4. Nytt dansställe I Uddevalla. Små städer, stora frågor... En fråga för Kommunfullmäktige kanske? Tydligen tyckte någon det. Ni kanske känner igen dåvarande ordföranden Alf Gillberg, han var med Snygg-Eriks gäng i Körslaget. Jag är imponerad att alla kan hålla sig seriösa i frågan faktiskt.  http://www.youtube.com/watch?v=Uz_Oo76ztbc&feature=related
   
5. Star Wars, gripande ögonblick mellan far och son. Hur bra som helst! http://www.youtube.com/watch?v=3eZBevXohCI&feature=related

Ha det bra och kör så det ryker!

Dennis

PS! Någon mer än jag som tittade på filmen Dukes of Hazzard på TV6 igår? En helgalen film med noll handling men mycket skratt. Tänk att kunna attrahera klassiker som Burt Reynolds och Willie Nelson i samma film som Jessica Simpson med det skitmanuset. Bra gjort av regissören! I GP fick filmen en överstruken fyr i betyg, hos mig får den ändå tre badmössor av fem. Ganska bra betyg alltså. Jessica räddar filmen :)

Redan har mer än en månad av ett nytt spännande år avverkats, rackarns vad fort det går!

I simbranschen duggar de häftiga tävlingarna tätt under våren. I helgen var det JSM, nu väntar GP 1 i Malmö. Sen rullar det vidare med ytterligare två GP events i mars och april. Våren går sen fort, vips är det juni, sommaren börjar. Mare Nostrum tävlingar, DM, SM och Sum-Sim avlöser varandra innan man på riktigt kan njuta av semester eller sitt sommarlov. De främsta fortsätter några veckor till mot VM eller kanske EJM och representerar SWE. Puh!!! Bara att skriva om det blir stressigt. Hur skall man hinna träna och förbereda sig för allt?

JSM i Södertälje

Det blev som vanligt ett spännande JSM. Flera snabba lopp, många rafflande dueller och en hel del rekord. Det slogs ju både senior-, junior- och en hel del mästerskapsrekord. Södertälje gjorde dessutom ett bra arrangemang. Kanske inte i klass med Uddevalla ifjol men bra. Fast som jag flaggade för, tränarfikat kunde de inte konkurrera med till mångas stora besvikelse. Bland annat MKK-Johan led svårt J

Personligen tar jag med mig en hel del minnen från JSM. Det gör jag alltid, JSM är enligt mig den kanske roligaste mästerskapstävlingen varje år. Att vi i Uddevalla vann medaljligan med sju guld värderar jag dessutom ganska högt och kommer att minnas ett tag. Men jag gläds också med HS som fick vinna klubbstriden för första gången i modern tid, bra jobbat av hela skåneteamet där. Kanonprestationer av medley-Stina, Sarah S, bröstsims-Anton, medley-Walle och givetvis Uddevallas nya stjärnskott Kulan ( I Uddevalla är han snart lika het som Snygg-Erik...) har också fastnat på näthinnan och lär sitta där ett tag. Sen var det ju som vanligt en hel del spännande lagkapper!

Sammanfattningsvis kan man väl säga att det svenska simåret har börjat riktigt bra. Och en bra start kan vi behöva för det är hög tid att vi börjar ta tillbaka våra positioner igen!

Är 2009 året då Svensk Simning vänder den dystra trenden?

2008 var ju för Svensk Simning inte något lysande år ur ett internationellt perspektiv.

Att vi som simnation numera inte ligger i den internationella utvecklingens framkant kom väl inte som någon direkt överraskning, men att vi dessutom fick se oss passerade både av danskar och norrmän som nordens främsta simmarland var lite mer otippat. Jag kan inte på rak arm påminna mig om att det har hänt tidigare.

Dansk simning har haft en fin utveckling de senaste åren och har successivt breddat sin landslagstrupp på toppen med bättre och bättre internationella resultat som följd, trots lite generationsväxlingar. Med ett starkt och tydligt ledarskap i kombination med klara målsättningar verkar de ha skapat en bra plattform för sitt landslags utveckling. Något som har gett kanonfina resultat! De har också flera intressanta platser med klubbar i en imponerande träningsmiljö nationellt, bra faciliteter och tuff konkurrens. Det kan vara några av kanske flera bra anledningar till den generellt positiva danska simutvecklingen då de även på juniornivå har rejält gått om oss? För även det var lite otippat, men förmodligen bara en följd av samma utveckling som bland seniorerna. Det som är bra för några är ofta bra även för många. Det var i ämnet därför intressant att läsa om tränaren i KVIK Per Holmqvist tankar och jämförelser mellan dansk och svensk simning. Även Stefan Wiking har sagt ungefär samma sak när jag har frågat honom tidigare. Inte bara om lönen alltså...

Norsk simning har också lyft sig rejält de senaste åren och är numera bäst av de nordiska länderna på olympisk nivå. Även i Norge verkar man ha byggt upp en bra organisation och även om deras yppersta elitgäng är smalare än det svenska och danska håller de högre internationell nivå för närvarande med tre fräscha OS-medaljer i Peking som facit. Dessutom är det en mycket positiv trend i norsk simning just nu. Bakom OS-medaljörerna Alex och Sara finns ytterligare tre-fyra simmare som verkar ha en internationell utvecklingspotential och kanske kan vara med och simma fort i London. Ett par av de främsta svenska tränarna har också flyttat dit och kombinerar framgångsrikt svensk kunskap med norsk entusiasm.

Ja, är man riktigt ärlig kan man gott erkänna att vi under tiden har tassat fram lite blygt och försiktigt i den svenska utvecklingen. Våra grannar har däremot bröstat upp sig och följt med i den internationella utvecklingen som har tagit ett rejält kliv. Men nu är det dags att vi tar oss i kragen, 2009 skall vara året då vi inom Svensk Simning vänder den negativa trenden!

Svensk Simning bör med facit i hand och med revanschhunger stå inför ett vägval. FK Tomas Jansson håller nog för stunden som bäst på att blanda ihop en ny framgångsrik formel för Svensk Simnings utveckling mot London. För det gäller att vi trollar lite nu, lite Joe Labero grejer. Hittar han rätt ingredienser kan det bli riktigt bra, det finns många talanger i de svenska bassängerna just nu. Simmare som kan bli högpresterande i London om de matchas rätt. Men förändringens vindar får blåsa lite bland gamla anteckningar, en fortsättning med samma upplägg som under 2005-2008 gör det svårt att komma ikapp omvärlden. Vi vet alla att nya resultat kräver nya åtgärder. Gör vi det vi tidigare har gjort kan vi bara förvänta oss våra tidigare resultat, men vi kan mycket bättre än så!

Det krävs en bland annat en genomlysning av våra möjligheter att skapa bra och optimerade träningsmiljöer i Sverige med större konkurrens bland de aktiva. Men vi skall inte se oss blinda på de konkurrerande ländernas upplägg. Det är förvisso bra att titta på och jämföra med den internationella scenen, men det skapar också en del hinder. Vi får lära oss jobba med de förutsättningar vi har i Sverige, och de vi realistiskt kan skapa. Inte avundsjukt och indirekt förklara bort vårt arbete och våra resultat på andra länder facilitets- och ekonomiska överlägsenhet. Då blir man aldrig en vinnare. Kämpa lite mer istället!

Man kan alltid optimera sin miljö lite till, var man än är. Bara viljan, fantasin, motivationen och glädjen finns. Man får ha lite "sköta sig själv och skita i andra" mentalitet. Tomas tankar på ett enklare HPC är ett steg helt i rätt riktning. Det är både billigare och enklare än att ständigt ta med truppen 10 varv runt jorden på 80 dagar. Sen behöver inte Stockholm vara det enda alternativet för ett HPC, men en utmärkt början. Vi behöver fler bra träningsmiljöer i Sverige i kombination med bra och genomtänkt lägerverksamhet. Det kan vara ett av många möjliga steg till bättre resultatförutsättningar på tävling. Vi tränare har ett ansvar i detta.

Den svenska tränarkåren har dessutom säkerligen många intressanta idéer att förmedla om hur de ser på Svensk Simnings framtid och vägval. Jag tror och räknar med att Tomas frågar, lyssnar och bygger upp en plan som vi alla kan stå bakom och känna delaktighet i. Det behövs ett forum för att få tala och bli hörd, för just nu är det obehagligt tyst överallt. Det behövs återigen skapas en vi-känsla bland tränarna som bygger på gemensamma mål, tillit och engagemang för Svensk Simning. För det och mycket annat kommer att krävas om våra simmare skall få chansen att ta upp kampen om OS-medaljerna i London. Nu jävlar är det dags att vi alla kavlar upp ärmarna tillsammans, ledning, tränare, simmare - hela simsverige!

GP i Malmö

Nä, nu är det dags att packa. Sen får jag skotta lite snö, det har kommit rejält i Uddevalla inatt. Om en timme tar vi tåget söderut. Det kommer att bli ett spännande GP. Skall bli kul att se AqVaKul igen, hoppas allt är helt och inget går sönder.

Min tränarkollega Robert Larsson följer precis som ifjol med på GP 1. I Malmö skall vi därför, förutom ett proffsigt tränarskap under tävlingarna, även utföra en gedigen och sträng jämförelse mellan de Belgiska Trappistermunkarna och de fröjdsamma nunnorna från Karmelitordern. Det kommer som vanligt att bli intressant och ger upphov till en del märkliga och kulinariska diskussioner. Jag ser mycket fram emot det!  

Vi ses i Malmö!

Vad är tankarna inför torsdagens JSM start?

-Helsnurrigt, ha-ha. Nä, det känns ganska bra faktiskt. Alla i truppen är friska och formen verkar god överlag. Jag är lite förväntansfull faktiskt!

Vad tror du om nya programmet med A och B-finaler?

- Jag tror det kan blir riktigt bra. Det blir lite färre lopp för de

främsta och det kan göra att spetsresultaten förmodligen blir något

bättre i A-finalen. Men det finns risk för en baksida också, kanske

blir det lite fler strykningar än vanligt bland de som hamnar i B-final

än vad det var med semifinalsystemet. Men generellt tror jag mer på det

upplägget som körs i år. Utvecklande och lite spännande! Dessutom är

det en ny grenordning, fast den kommenterar jag inte än.

Vi fick se en bra duell mellan din simmare Mattias Carlsson och

Linus Junefelt på SM, då båda var under 3:50. Nu möts de igen... har du

någon kommentar om detta lopp, samt vilka dueller ser du fram emot?

- Mattias och Linus kommer att ge varandra en jäkla fight denna gång

också, you bet! Ovisst vem som vinner, men segrartiden blir ner mot

3.47 i alla fall. Så snabb är Mattias just nu så om Linus är sugen kan

det gå fort.

I övrigt ser jag fram emot alla lagduellerna på grabbsidan mellan oss,

HS, Neppan och Täby. Vi tog fyra guld ifjol och våra killar vill vinna

några i år med. Det har de i alla fal sagt till mig.

För egen del hoppas jag också Mattias kan matcha David Larsson på 100

frisim. Men då får han simma nog under 49 sekunder och det är snabbt.

Kan han det? Vi får väl se :-)

Uddevalla Sim arrangerade JSM för ett år sedan. Har du några sista

minuten tips till arrangörsklubben Södertälje?

- Lite tips? Jajemen! Sydpoolen är i grunden en något bättre anläggning

än vår i Uddevalla att arrangera ett JSM i, men ändå med begränsade

läktarutrymmen och trångt kring baljan. Det ger en skön stämning när

det är trångt men kräver tålamod och acceptans från arrangören att

aktiva, ledare och publik vill röra på sig lite då och då på de ibland

mest underliga ställen.

Ser de till att funktionärer och alla i arrangörsstaben är hjälpsamma

och möter publik, ledare och aktiva med ett stort leende på läpparna

alla tider på dygnet så vinner de folks förtroende och gillande. Det

var vårt motto i Uddevalla ifjol och jag vet att många uppskattade det!

Jag tror Södertälje SS kommer att göra ett topparrangemang, men

bättre än vårt ifjol....nä :-) Dessutom blir det svårt att slå vårt

tränarfika, det kom ju direkt från vår ordförande som är bagare och det

fyllde många tränarbukar, bl.a. MKK coacherna var heta i fikarummet

kommer jag ihåg!

Hur många juniorrekord ryker i Södertälje?

Jag tror inte det ryker så värst mycket faktiskt, Sydpoolen är ingen

racerbalja tyvärr. Men några rekord blir det allt.

På damsidan tror jag dock att det kan bli tufft med nya

rekordputsningar iom att det slogs så många i höstas, kanske några i

lagkapperna men annars bara ett eller två.

På grabbsidan kan det bli fler, de rekorden är ur internationell

synvinkel något sämre och också lite äldre. Där tror jag på några

rekord i lagkapperna samt fyra individuella rekord. Hoppas vi i

Uddevalla finns med bland något av dem, jag tror det faktiskt.

Jag gissar på 10 rekord alltså! Oj, ganska många ändå alltså.

Vi ses i på Sydpoolen!

Årsrapport 2008

Årets sista dag! En utmärkt dag för lite eftertanke och reflektion - men också ett avstamp mot framtiden. Ja, så känner nog alla när ett gammalt år skall följas av ett nytt, spännande och förhoppningsfullt. Större delen av jordens befolkning ger nyårslöften idag. Banta, träna mer, äta sundare, sluta röka mm är väl de vanligaste löftena. Löften som tyvärr i de flesta fall är glömda redan dagen efter, eller i bästa fall efter några veckor...

Nyårslöften funkar dåligt

Jag tycker själv att jag relativ positiv syn på det mesta, men nyårslöften ger jag inte mycket för. De funkar för dåligt. Hade de funkat bättre hade bl. a. inte mängden snabbmat flödat och vi människor årligen blivit allt fetare över hela jordklotet eller hur? Min logik bygger istället på att det är bättre att ha målsättningar och sen skapa goda förutsättningar för att de skall kunna infrias än att lova en massa grejer hit och dit. Är man sedan riktigt uthållig så brukar det ordna sig. Men det är ju lättare sagt än gjort...

Det där med uthålligheten är det luriga tycker jag. Det är iaf där jag själv brukar braka ihop. Jag är bra på att fixa målsättningen och även förutsättningarna för ett lyckat resultat, men jag är oftast inte tillräckligt uthållig. Det gäller det mesta. Jag har som exempel alltid som målsättning att röra på mig kontinuerligt, men senaste tiden har jag varit alldeles för ojämn i min motion. Jag skyller det på arbete mm men skall jag vara ärlig är jag nog bara lat emellanåt och prioriterar annat. Bygga LEGO med min dotter är betydligt roligare än en löprunda i höstregnet. Fast jag alldeles för svag för god mat och dryck för att vara stillasittande och nu börjar ett passivt LEGO byggande synas oroväckande mycket både på vågen och runt midjan. Skärpning krävs alltså!

Jag har dessutom en rejäl personlig utmaning som väntar. En bekant anmälde mig till Göteborgsvarvet så det blir löpardojor på kommande månaderna. Ni som har sett min fysik vet att jag inte har en löparkropp direkt... Jag har alltså några smärtsamma mil av med blödande skoskav och träningsvärk framför mig! Men med lite god vilja och motivation kan det kanske funka. Dessutom gillar jag att tävla så det skall nog gå bra. Nu är nog inte iofs min kompis rätt person att tävla mot, han är dubbel världsmästare i segling och ett fysiskt praktexemplar så jag får nog tävla mot mig själv, smärtan och klockan i första hand. Det kommer nog att bli ett helvete, och jag ser fram emot det!

Reflektion av året som gått

Personligen har året varit riktigt bra. Inte det bästa i mitt liv men det placerar sig klart i toppskiktet i alla fall. Mycket positivt hänger ihop med familjen givetvis och min dotters utveckling, men även socialt med vänner och bekanta har året varit väldigt roligt!

Arbetsmässigt har det däremot varit ett jobbigt år tycker jag. Faktiskt det jobbigaste jag har varit med om som coach under mina sexton år och jag skulle inte vilja göra om det. Under året har vi slagit ihop två simklubbar och skapat Uddevalla Sim och det krävde en del. Både tid, engagemang och en hel del annat. Visst var det kul och visst har det gått bra. Fast vi har fortfarande mycket kvar att jobba med innan vår nya förening fungerar önskvärt på alla viktiga funktioner och innan alla tar det ansvaret man förväntar sig av varandra anser jag. Men med tiden blir det nog riktigt bra det här, när vi organiserat oss klart och trimmat in allt.

Arbetet med JSM var också förbaskat kul men krävde en hel del tid och engagemang av alla inblandade. Resultatet blev lysande, både sportsligt och arrangörsmässigt och var värt allt arbete. Men vi skulle inte klara av en sådan utmaning för ofta. Vår förening är trots allt ganska liten och Walkesborgsbadet är inte lämpad för en så stor tävling i grunden så det krävs mycket kompletterande läktarbygge mm samt logistikorganisation innan allt funkar bra. Fast ni som var där var ganska imponerade av arrangemanget och det var ett gott betyg åt oss!

Men det som ändå har krävt mest är också det som har varit det roligaste, arbetet med simmarna. Det har varit ett hårt men också ett riktigt givande och kul arbete. Visst har vi några myglande gnällisar med väl många toabesök under passen även i vår träningsgrupp, men i stort har de flesta tränat väldigt bra och mycket rättvist har de som tränat bra också lyckats väldigt bra på tävling. Och tack vare att så många har satsat så hårt har det gett mig som coach ett år med fantastiska upplevelser och många roliga minnen som jag tar med mig.

Under året har vi dessutom ökat och utvecklat träningen en hel del tycker jag. Resultaten har varit bra, simmarna skrapat ihop inte mindre än 36 medaljer på Sim-Sim Riks, JSM och SM varav en tredjedel har varit guld. Dessutom har de slagit tre svenska juniorrekord och varit representerade i både ungdom-, junior- och seniorlandslaget. Jag är själv lite imponerad av vad simmarna har presterat får jag erkänna. Ett av många häftiga minnen är bland annat senast på SM när juniorgrabbarna slog nytt juniorrekord och gjorde 7.21 på 4x200 frisim. En riktigt bra tid för ett juniorlag. Då hade jag gåshud och var lite tjock i rösten, det erkänner jag gärna.

Framtiden

Vi får väl se om vi kan matcha de resultaten nästa år. Jag hoppas det, men tar inget för givet.

Vi har i alla fall använt mellandagarna för ett gnetläger i Jönköping och jag tror att nästa år har goda förutsättningar att börja bra. Åtminstone för de som har tränat bra och fortsätter träna bra och det hoppas jag många av simmarna gör. Och om inte undrens tid är förbi kanske även någon av dem som inte har satsat hundra procent tar sig i kragen och gör en allvarligt menad satsning istället för att gny, gå på toa och vika ner sig när det blir jobbigt. Då kan 2009 bli ett kanonbra år!

Gott nytt år!

En helt ovanlig fredag...

Igår kväll hade vi tränarmöte i Uddevalla Sim, vi brukar alltid ha det dagarna innan jul.

På mötet summerar vi lite kring året som gått, gör flyttningar mellan grupperna, bestämmer träningstider för alla grupper nästa termin mm. De flesta simklubbar i Sverige har nog ett ganska likadant möte som vi. Som en liten bonus beställer vi också lite mat från en av våra sponsorer, vi väljer alltid samma; fläskfilé och potatisgratäng. Det har vi ätit varje tränarmöte med mat de senaste fem åren (typ 10 gånger) och vi gillar det... vi gillar för övrigt alltid när det är som vanligt här i Uddevalla. Överraskningar är vi inte mycket för, det blir bara rörigt.

Därför blev jag lite förvånad när jag kom ner i simhallen i morse strax innan klockan åtta. Fyra av simmarna hade tagit med sig en stor mängd bananer, lite muffins, en påse gifflar mm.

Varför då kan man ju undra? Jo, för några dagar sedan snackade några av grabbarna att de kanske ville simma 10 000 m på sista passet innan jul och det var ju på fredag morgon.

Men då tyckte Emil "Busken" Palmqvist (en riktig ärkesprinter...) att varför inte köra 20 000 m istället? Det vore väl häftigt, det hade ju ingen av grabbarna gjort innan. Ok, sa de andra (Kulan, Jesper och Jacke) och i morse berättade de för mig att dagens serie var 20x1000m. Jaha, sa jag utan att protestera. Det hade nog ändå inte lönat sig. De hoppade i, själv tog jag en kopp kaffe. Det var starten på en helt ovanlig fredag i Uddevalla.

Under förmiddagen, medan simmarna körde sina 20 000 m, hade jag lite möten inbokade så jag försvann lite då och då. Det var nog lika bra, det kan ju bli lite långtråkigt att se på när de bara gnetar. Man är ju inte mycket till hjälp direkt. Uddevalla är ju inte så stort heller så man hinner en hel del på ett par timmar. Jag hann bland annat med ett sponsormöte med vår lokaltidning Bohusläningen. Där spikades att de går in och satsar 35 000 kr årligen i OS Pool 2012, ett projekt med målsättning att ha en Uddevallasimmare i London om fyra år. Lyckas vi så kanske de säljer några extra tidningar eller får några fler prenumeranter så det kan ju kanske vara en bra investering för tidningen. Och för oss i klubben är ju ett tillskott på pengar alltid väldigt bra så både jag och deras marknadschef var nöjda och glada efter mötet.

Sen körde jag tillbaka till simhallen och var med på simmarnas sista 2000 meter. Det blev lite applåder och fyra grattis till grabbarna. Min kollega Niclas kom också ner och tog med fantastiska fyran och bjöd dem på lunch innan de skulle ha nästa pass. Det blev thaikäk för dem. Själv hade jag ett lunchmöte med media och en friidrottare som heter Björn Wilson.

Jag sitter i en styrelse för att främja elitidrottare på lokalnivå och Björn, som är en av landets främsta längdhoppare, fick ett träningsstipendium av oss. Lunchen var av julkaraktär och mycket god och trevlig.

Efter den sena lunchen var det tillbaka till träningen igen som började 14.30. Men innan dess hann jag få svar på en ansökan om sponsring som vi har haft hos Uddevalla Kommun. Kommunstyrelsen hade beslutat att de satsar lite pengar i vår elitsatsning i ett samarbete där vi skall marknadsföra Uddevalla på ett positivt sätt. Efter lite förhandlingar den senaste tiden hamnade vi på en summa på 150 000 kr för 2009 vilket gör kommunen till vår största partner tillsammans med Thordénstiftelsen. Pengarna kommer vi att använda till läger i långbana och tävlingar i internationell miljö. Det är ett viktigt stöd iom att vi bara har 25 m bassäng här i Uddevalla. Men diskussioner pågår även i simhallsfrågan och det känns som om vi kommer närmare en möjlig inomhus 50 m bassäng i Uddevalla för varje dag. Kanske kan en sådan stå klar lagom till OS 2012? Vore ju jättekul i så fall. Man får ju vara lite optimist i alla fall.

Nu sitter jag på träningen. Klockan är strax efter fyra och simmarna avslutar sitt pass. Eftermiddagspasset är på 5000 m med lite 15/15 först och sen en låååång benserie. Det blir sista passet innan julafton. Jacke, Busken, Kulan och Jeppe är lite tröttare än de andra. De har snart kört 25 000 m idag och kommer nog att sova gott ikväll. Det gör de nog allihop i A-gruppen förresten, för jag har förstått att de skall ha en julfest ikväll med dans runt granen mm. Sådana tillställningar kan ju dra ut på tiden...

Själv hoppas jag att kvällen blir som vanligt med middag med familjen och slötitta på tv innan man stupar i bingen. För det har varit lagom mycket siffror och action för mig idag. Det har varit en helt ovanlig fredag faktiskt. Snart är det jul, det skall bli riktigt skönt!

Ps! Per Gessle är i Uddevalla idag och signerar skivor. Snacka om överraskning va? Själv orkar jag inte gå dit, även om jag skulle vilja. Har dessutom redan en signerad platta hemma som jag med lite tur kom över på SM i Stockholm för några veckor sedan. Men videon är fräck! Kika själv:  Klick

Hej Dennis! Hur var lägret?
Lägret har varit kanonbra och jag är mycket nöjd! Vädret var i och för sig piss, det spöregnade nästan hela tiden. Men vi var ju inte där för att kika på himlen så oss gjorde det inget. Träningen i Comos 50 m bassäng funkade väldigt bra. Och den italienska maten går ju inte att klaga på!

Hur gick träningen -  hur såg simpassen ut?
Träningen funkade som sagt väldigt bra. Vi började med ett ganska lugnt första pass på en timme när vi anlände på kvällen.

Sen matade vi på ganska friskt i tre dagar med sex tuffa pass. Därefter tog vi en heldag ledigt för att avsluta med fyra tuffa pass de sista två dagarna.

Sammanlagt körde simmarna mellan 72000 - 83000 m på 11 pass, ett riktigt bra facit för oss som brukar ligga på ca 40-50000 i kortbana hemma.

De flesta passen var ganska gnetiga, men några bra fartpass la vi in också. En bra mix blev det till slut. Men visst blev det en hel del låååånga serier.

Vi körde en hel del konditionskrävande medleyträning, och några riktigt tråkiga men nyttiga benserier blev det också.

Någon rolig serie att dela med dig?  
Kör man så långt som vi ändå gjorde är det inga pass som är roliga. Det kräver att man i så fall har väldigt ont om övriga intressen utanför simningen...

Men en del bra serier gjorde vi. Det mesta blev i fart 2, men vi började ändå varje pass med lite sprint för att inte tappa explosiviteten. Den är ju lätt att tappa när man kör så mycket gnetmeter som vi gjorde. Serier kan man ju variera i all oändlighet, och det gjorde vi också delvis. He,he!

Hur gör ni med styrkan/landträning under ett intensivt läger?
Varje morgon gör vi ett kortare landprogram på ca 15 minuter. Annars kör vi ingen riktig styrka under ett sådant här läger. Simträningen i lång balja stod i fokus. Jag tror att det lätt blir för mycket för kroppen om man dessutom skulle belasta även i gymmet under en sådan här vecka. Det går säkert om man är van och har tränat under liknande belastning en längre tid, men för våra simmare var detta ett tillräckligt tufft läger utan styrka.

Tankar mot World Cup och SM?
WC kommer att bli riktigt kul. Vilket bra startfält det har blivit - många snabba internationella storsimmare som väljer att komma till Stockholm, roligt!

För vår del kan det nog gå hyfsat om simmarna hinner återhämta sig efter lägret och DM som vi simmar i Göteborg i helgen.

SM tror jag också kan gå ganska bra. Juniorerna kommer i och för sig inte att toppa fullt dit men lite släpper vi allt ändå. Det är bra att simma fort ofta och i Eriksdalsbadet kan man ju faktiskt simma riktigt fort om man är i hygglig form.

Quattro Stagioni - Italien nästa!

Svensk höst, huga-huga! På Västkusten verkar vädergudarna haft en riktig röjarfest senaste tiden. Ena stunden underbar sol och härligt i luften för att helt plötsligt bytas mot svart himmel, skyfall och rusk. I Uddevalla känner vi mer av Regnkrisen än finanskrisen just nu. Översvämningarna är ett faktum och hela Uddevalla är nog snart på väg att glida ut i Byfjorden. Varenda åker utanför stan ser ut som en kinesisk risodling. Visst erbjuder våra fyra årstider olika upplevelser, och det är inte alltid man uppskattar allt som erbjuds...

Därför känns det skönt att lämna landet! Imorgon drar jag och fem simmare till Como i Italien. Det är inte shortsväder där så här års men det blir lite god mat, lite varmare väder, förhoppningsvis lite mindre regn och... en massa hård träning. Framförallt blir det lite omväxling, och det behöver man ibland. Det ska bli riktigt gött!

Det blir ett riktigt gnetläger i långbana med elva simpass. En av simmarna är senior, de andra är junisar och toppar inte till SM så för dem är det JSM i februari och sommarsäsongen nästa år vi fokuserar mest på. Då passar det utmärkt med ett gnetläger just nu. Fokus lägger vi på A2, mycket ben, en hel del teknik etc. Det blir nog ganska tufft trots allt. Men skall man matcha de bästa simmarna i Europa i framtiden är nog hård träning en relativt viktig komponent tror jag. Hård och genomtänkt träning lönar sig alltid!

Men givetvis har vi lite kul också, kanske shopping och kika lite på sevärdheter om det finns några.  Como är en hyggligt stor stad, om man kommer från Uddevalla i alla fall. Lördagen är helledig, kanske blir det en tripp till Milano då. Det är inte så långt att köra. Pulsmätare, laktatmätare, paddlar mm. och gott humör är nerpackat. Undrar om David & Kulan kommer ihåg passen? Vi får väl se, lite spännande...

En del gillade länken senast. En go heavy video. En personlig favorit faktiskt.

Våga testa lite nya grejer!

Då var det dags, nu drar simsäsongen igång igen på allvar efter sommaren. De flesta har väl tränat på runt två månader nu och det börjar nog kännas lite tungt i många kroppar efter en allt tuffare träningsdos vecka efter vecka. Kanske har det hunnits med lite tävlingar också. Det gör ju inte kroppen fräschare direkt, men bryter av den monotona träningslunken som annars lätt infinner sig. Det är ju lite spännande och kan vara riktigt givande att tävla off season. Och även om kroppen inte är i bästa slag får man ändå vissa besked som kan vara viktiga pusselbitar inför en kommande toppning. För toppas skall det på många håll, det finns ju en del spännande mästerskap i höst i form av Sum-Sim - SM - EM!

För mig som coach är uppstarten på hösten början på en period som avslutas med sommarens långbane mästerskap året därpå. På vägen fram har man inomhustävlingarna som en krydda där man kan stämma av så träningen fungerar som man tänkt, toppar man inte så kanske man i alla fall släpper av lite inför kortbanemästerskapen. Det är viktigt med avstämningar lite då och då.

Som coach ser jag säsongen som en lång "klättring mot toppen" som helst skall avslutas med en riktigt fin utsikt! På vägen upp finns givetvis en del jobbiga hinder men också mycket glädje och spännande utmaningar. Helst vill jag kunna motivera och få med så många simmare i gruppen som möjligt på klättringen ända till toppen. Alla lyckas man inte med, en del snackar om sina mål - andra kämpar för att nå dem. Men de senaste åren har fler och fler av mina simmare valt att göra den tuffa klättringen och för de flesta har utsikten blivit riktigt fin. Jag tror heller inte att någon av de få som har kämpat rejält har ångrat sig även om resultaten inte blivit vad de hade hoppats. För även om slutmålet är det som motiverar är nog satsningen det som betyder mest i längden. Det man gör tillsammans under sin tid som elitsimmare. Det är ju vardagen och den erbjuder både bra och sämre dagar för alla elitidrottare, men är alltid lärorik och en del av livet.

Testar du något nytt i höst - vågar du?

Hösten är den bästa tidpunkten att börja med nya lite nya grepp och idéer som man vill testa. Då börjar man ju liksom från noll och det är viktigt att våga testa nya saker i träningen kontinuerligt tycker jag. Jag brukar ha som målsättning att börja varje säsong med någon större nyhet eller ett tema i träningen som jag sedan prioriterar. Sen har jag ett par mindre nya grejer som blir sekundära, men som förhoppningsvis också är utvecklande. Det är krydda både för mig som coach och för simmarna att ha lite nya inslag i träningen eller i träningsmiljön varje år. Annars är risken stor att det blir riktigt tråkigt. Men det får ju inte vara vad som helst, helst något som man har hört/läst andra har lyckats med och som man helst "vet är bra" och kanske också vetenskapligt underbyggt. Det bästa behåller man sen och utvecklar ytterligare och vips så har man som både coach och simmare kanske hittat en långsiktig och utvecklande väg till framgång - en bra träningsfilosofi!

De nya idéerna jag och simmarna testar denna säsong håller jag än så länge lite tyst om. Fast jag kan väl avslöja att vi har ökat träningsdosen ytterligare några % på veckobasis för de flitigaste och kör precis som ifjol mycket aerobt och kryddar detta med relativt mycket hipoxiträning. Därtill saltar vi med en hel del ben.

Ett bra recept på en bra fisksoppa från Västkusten? Vet inte, men ett par simmare toppar till SM, de andra kör tufft hela hösten och toppar först till JSM nästa år. Då får vi väl lite besked. Men just nu ser det ganska bra ut för de som kämpar bra...

Avslutar med en liten historia.

Vi hade ha en kompis och hans familj på besök i fredags kväll. God mat, lite musik och lite spel stod på programmet. Han är dessutom ett ivrigt hårdrocksfan så jag tänkte det vore en kul grej att lära min dotter Ella 2.5 år att göra hårdrockstecknet...

Efter att jag hade visat henne hur man gjorde några gånger innan de kom så fick hon till det riktig fint på sina små fingrar och utbrast stolt: Titta pappa, det ser ut som en snigel!

Under den kvällen och sedan dess har det varit mycket "snigeltecknet" hemma några dagar.

Undrar om hårdrockarna världen över vet om att barnen tror att de gör sniglar med handen när de diggar?

Inte såååå coolt va J

Bifogar en genväg till världens kanske mest klassiska hårdrocksvideo. Faktiskt den första hårdrocksvideo som visades på MTV. Ja det är INTE Per Gessle och inga snigeltecken, men den är bra ändå. Mycket nöje!

2008-08-25

Simningens utveckling 2008

Wooow, vilket OS vi simälskare har bjudits på! De fantastiska prestationerna från så många simmare på mer eller mindre samtliga distanser och de rent makalösa tiderna har avlöst varandra hela mästerskapet igenom. Det är verkligen ett OS att minnas! Wow igen, och igen, och...!

Men vad är det som gör att just 2008 är året då det slås så mycket rekord, och upprepade gånger dessutom. Det simmades ju väldigt fort i princip hela världen under våren, och ändå blev det en sådan rekordslakt i Peking, hur gick det till? Själv misstänkte jag redan förra sommaren att det i år skulle gå kanonfort, allt hade pekat mot det under en längre period tyckte jag. Men att en så stor mängd simmare skulle simma riktigt så här fort var det väl ingen som trodde, eller?

Jag har i alla fall funderat, jämfört lite statistik och grubblat på detta några dagar och kommit fram till några tankar i ämnet. Inget revolutionerande men ändå...  Kanske håller någon med, kanske inte...

Simningen har under de senaste 12-15 åren haft en moderat utvecklingstakt och därigenom till slut varit resultatmässigt underutvecklad!

Japp, så är det tror jag. För även om det i år har varit mycket snack om dräkter och andra anledningar till årets utveckling så tror jag att simningen nog generellt har varit lite underutvecklad resultatmässigt senaste åren. Tittar man under en längre tidsperiod har resultatutvecklingen förvisso funnits i världssimningen, men under väldigt blygsamma former med små trippande steg av förbättringar. Något extremt lyft har man inte kunnat se under något år, förrän i år. Ok, visst har vissa distanser utvecklats mycket under en specifik period, fast det oftast beroende på en eller två individer som har spetsat en utveckling. Men den generella resultatutvecklingen räknat på simningens samtliga OS distanser har ändå varit ganska blygsam under 90- och 2000-talet.

Samtidigt som resultatutvecklingen har varit ganska moderat har flera potentiella resultatboosters utvecklats under denna period. Saker som i kombination borde innebära markant resultatutveckling. Snabbare dräkter har kontinuerligt presenterats, träningsmetoderna har utvecklats, mer pengar har kommit till världssimningen och gjort att fler utövare har kunnat "proffssatsa" hårdare och även ha en längre karriär, fler länder som satsar mer, nya snabbare bassänger har byggts, bättre linor, bättre startpallar, you name it...

Min teori är att denna utveckling på flera områden har gjort att en potential resultatexplosion har ackumulerats under en längre tid, redo att explodera när allt stämde. Och nu kom den - pang 2008!

Och att det lät vänta på sig till 2008 och inte kom 2006 eller 2007 är inte någon stor överraskning. De främsta simmarna i världen lägger upp sin utvecklingsplan i tre till fyra år mot ett OS och förbereder sig då för att vara som bäst. ALLT de gör de sista åren innan ett OS syftar till att optimera sin resultatförmåga till mästerskapet. Det innebär att ett VM, EM eller annat mästerskap på vägen fram endast är ett delmål, inte ett prioriterat slutmål. Därför det ju inte så konstigt att man då simmar som bäst ett OS år, ett misslyckande vore det annars.

Simningens superstars drar med sig den stora massan!

Här kommer nästa trigger till de extrema resultatförbättringarna i just år och främst på OS. Mer eller mindre ALLA lopp har börjat i rekordfart.  Betydelsen av spjutspetsar i varje gren är stor. Simmare som vågar stå på från början och har förberett sig så väl att de troligen orkar hela distansen. Simmare som klarar det "omöjliga", simmare som skapar en "ketchupeffekt". Phelps, Sullivan, Adlington, Pellegrini m.fl drar med sig många i loppen, några tröttnar men många i en final hänger med bra och dras därigenom fram till kanontider. Det gör att dramatiken och konkurrensen finns i ett lopp under hela dess tid, och då pressar simmarna sig till sitt yttersta HELA TIDEN. Inte konstigt att många genom detta gör ultimata prestationer, och även supersimmaren pressas framåt! I flera lopp har vi t.o.m. sett "supersimmaren" få stryk, kanske tack vare de snabba öppningarna? Lisel Jones torskade mot Rebecca Soni på 200 bröstsim, Shipper fick se sig omsimmad av två kinesiska turbos sista 50:an på 200 fjäril. Givetvis blev det världsrekord i dessa lopp, men av utmanarna, inte av "supersimmaren"!

För trots supersimmare som Phelps är världssimningen fortfarande ganska jämn med många toppsimmare och potentiella guldmedaljörer i princip varje lopp. I ett lopp på exempelvis 50 fr herrar skiljer det 4 tiondelar mellan den bäste och den sämste i en final. Det är jämt. Jämför vi det med exempelvis löpning skiljer det på OS MER än en sekund mellan ettan och åttan på 200 meter herrar!!! I det hänseendet anser jag faktiskt att simningen bjuder på betydligt tuffare konkurrens än exempelvis tidsmässigt motsvarande sprintdistanser i löpning. Kanske är sprintlöpningen, bortsett från några riktiga ess, lite underutvecklad?

Vad väntar nästa år?

Helt klart mindre rekord, det finns inte en chans att vi får se samma resultatutveckling de kommande två-tre åren som i år. Det är inte helt omöjligt att kanske mindre än tre-fyra världsrekord slås under 2009? Men det blir ändå ett bra VM. Världssimningen har nått en ny nivå, en ny plattform, och jag tror att den kommer att stabilisera sig där på vägen fram emot nästa OS. För då väntar förhoppningsvis en ny rekordslakt! Redan nästa år kommer de potentiella OS stjärnorna att börja sin satsning mot London 2012. De planerar nya upplägg med OS som slutmål, de utvecklar sin träningsmiljön ytterligare med tuffare träningsmotstånd och mer kunskap kring hur man optimerar sin träning i bassängen, på gymmet, kost mm.

Vad väntar i Svensk Simning då?

Intressant fråga och svår att svara på. OS blev väl inte riktigt den framgång vi hade hoppats på får man erkänna, men inte beroende på att vårt landslag inte simmade bra utan för att konkurrenterna simmade bättre. Landslagssimmarna gjorde ändå snabba simningar, kanonfina prestationer och alla kämpade rejält och bra och verkar ha fått fina förberedelser innan mästerskapet. Jag tror de flesta simmare åkte hem från Peking ganska nöjda med sina prestationer, och det skall de göra. Dessutom har de varit med om upplevelser och fina minnen de kommer att bära med sig resten av livet!

Men ändå, trots flera svenska rekord och många pers så blev OS finalsnålt och utan medaljer för svensk del. Media säger fiasko, men det är ett väl starkt ord när vi trots allt uppvisar en normal utveckling tycker jag.

Men utåt sett ÄR vår utveckling problemet och därför ett fiasko. Vi tävlar ju trots allt mot övriga världen, inte mot oss själva och vi har tappat alldeles för mycket mark jämfört med de flesta andra nationerna de senaste åren. I den jämförelsen spelar svenska eller personliga rekord ingen roll. Det är OS vi pratar om.

Jag har tidigare nämnt att Svensk Simning inte hänger med utvecklingsmässigt för tillfället, och både OS och EJM i sommar visar tyvärr att det stämmer. Vad det beror på tänker jag inte skriva spaltmeter om här, och det finns säkert de som har mer kunskap om varför vi halkar efter än jag har. Men givetvis har jag mina teorier, och har haft ett par år. Lite kort kan jag väl ändå säga att den dagen vi prioriterar träningsutvecklingen med kontinuerlig överbelastning, tufft återkommande träningsmotstånd mm. lika mycket som forskning och utveckling så blir vi livsfarliga och kommer att vara back on track igen. Jag tror inte på genvägar, smärta är smärta och den måsta man öva på ofta att bemästra både på träning och tävling, kanske t.o.m. lära sig att älska den. Att sen jämföra vad vi gör i förhållande till andra länder är jag inte kunnig nog att göra. Men engelsmän, danskar, norrmän, fransoser, amerikanare, australiensare, kanadicker, kineser m.fl. är nog mer nöjda än exempelvis tyskar, holländare och oss svenskar. Bortser man från Kitajima är nog inte japanerna så glada heller. Det finns säkert anledningar till respektive lands utveckling. Hur söker vi den, vad kan vi lära?

Fast oavsett årets OS resultat ser det på de flesta håll ändå ljust ut för Svensk Simning. Talangerna i simlandslaget är fler än på länge och många av våra bästa simmare håller på längre, precis som de internationella essen. Det ger mig en stark tilltro till att vi har en god framtida utvecklingspotential i landslaget. Men det krävs nog att ledningen ser över de senaste årens arbete och tänker till en extra gång inför planen för London 2012. För även om Svensk Simning utvecklas så behövs nog några bitar uppenbarligen förändras eller förbättras för att vi skall hitta tillbaka till den internationella prispallen igen på OS-distanserna.

Avslutningsvis en spontan tio i topp lista:

1. Michael Phelps           Allt han gör, hela tiden. Tidernas störste alla kategorier!

2. Sara Nordenstam       !?!?!?!?!?!? Hur gick det här till Sara - hela Uddevalla skriker KOM TILLBAKA!

3. Kitajima                    OS-guld, OS-guld, OS-guld och OS-guld. Jämn nivå över två OS!

4. USA´s herrar            Deras lagkapper saknar motstycke!

5. Alex Dale Oen           Han höll hela vägen tycker jag. Vilken utveckling den killen har!

6. Jason Lezak              Så snabb på ålderns höst. Overklig sista sträcka i frisimslaget!

7. Rebecca Adlington     Jag varnade för henne redan i mars, men vilken utveckling sen dess!

8. Kirsty Coventry         En van medaljtjej, försvarar OS-guldet på 200 rygg!

9. Aaron Piersol             Välkommen tillbaka, och hej då? Eller vinner du i London med? Vilken kille!

10. Svenska lagkapperna           Härliga lyft med snygga putsningar!

En bottenlista blev det med:

1. Tysk simning             Behandla Britta med respekt, det är det enda ni har kvar. Totalfiasko!

2. Laure Manadou          Hur gick det här till?

3. Alla dräkter               Det har gått för långt nu. För stora, för små, för korta, för långa, för     mycket luft, för lite tråd... Tillbaka med badbrallan!  

Svensk juniorsimning - bra nationellt fast inte tillräckligt internationellt?

De senaste dagarna har EJM i Belgrad simmats. En tävling där det svenska gänget, trots kanonfina individuella prestationer med flertalet personliga rekord, inte har skördat så stora framgångar i resultatlistan. Det har varit många sylvassa och spännande lopp, men medaljskörden i den svenska truppen uteblev tyvärr i år. Lovisa E var närmast med en utmärkt fjärde plats på nytt junisrekord på 50 rygg och en stark femte plats på 200 my.

Men med årets EJM resultat, samt facit i hand från tidigare år av 2000-talet där man ser en trend av de svenska resultaten, är det dags för en liten reflektion tycker jag. Och den handlar om vad det är som gör att vi som simnation numera har haft så svårt att göra oss gällande i toppen på EJM. För det är tydligt att vi inte längre är en stabil medalj- och finalnation utan numera en semifinalnation i detta sammanhang.

Har svensk juniorsimning tappat mark internationellt på 2000-talet?

Ja, så är det nog. För trots att vi under flera år har haft ett flertal duktiga ungdomssimmare med stor talang har de i många fall haft svårt att hålla uppe utvecklingen från ungdomssimmare till juniorsimmare internationellt. Ok, svensk simning har väl aldrig varit en av de nationer som har dominerat tävlingen EJM, men faktum är Svensk Simning successivt har blivit internationellt svagare på juniorsidan under 2000-talet. På 80- och 90-talen hade vi återkommande ganska många olika svenska medaljörer på ett flertal olika distanser, både grabbar och tjejer. För exempelvis tio år sedan, i Antwerpen, knep vi fem medaljer och ett helt gäng med finalplatser, och då fanns det ännu inga 50-meters distanser på programmet, en distans som sedan blev en svensk specialitet redan året efter då grabbarna i form av Stefan Nystrand och David Andreasson tog fina medaljer. Stefan knep även en peng på 100 fr och är sedan dess en världsartist!

Under 2000-talet är EJM-medalj skörden tunnare på killsidan, oavsett distanser. En del spännande lagkapper varit nära att ge medalj, men växlingsplattorna har varit mer på konkurrenternas sida. Marcus Piehl tog brons på 50m fjäril 2003 och Sebbe Wikström knep ett brons på 100 frisim på Mallorca, men grabbarna har ändå varit tunna överlag under 2000-talet. Kanske har jag missat någon, fast lite tunt är det ändå under en tid av åtta år. Tjejsidan har haft klart bättre utdelning med ett flertal tjejer som har tagit medalj! Therese Svendsen, Nathalié Lindborg och Hanna Westrin är de senaste tillsammans med några lagmedaljer.

Ändå har de stora prestationerna som har gett medaljutdelning varit förunnat en, någon gång två, simmare varje eller vartannat mästerskap. Förra året tog i och för sig det svenska juniorlandslaget fyra EJM-medaljer, tre av dem kneps av årets OS-simmare Westrin och den sista var en ganska sensationell lagmedalj! Ett kanonbra facit, men det är ju inte ofta vi tar så många medaljer.

Utvecklar vi svensk juniorsimning tillräckligt snabbt?

Det är en fråga vi klubbtränare samt ansvariga inom SSF borde ställa oss, utvecklingen internationellt kanske håller på att springa ifrån oss? Den klassiska svenska simtränarmodellen är ganska "safe, trygg och utvecklande" tycker nog vi tränare själva. Men vi kör nästan alla efter en egen modell. Ofta en kopia av våra tidigare tränares filosofi fast kryddat med lite egna idéer och tankar, som vi när vi lyckas kallar för erfarenhet och fingertoppskänsla. Inte en dålig mix kanske, fast det begränsar oss nog ändå får man väl erkänna. Facit blir att vi i grytan av 10-20 klubbsimmare i olika åldrar, på två till tre banor/pass i en A- eller B-grupp som oftast kör samma upplägg, kanske får fram en eller två simmare som håller hög svensk juniorstandard. De större klubbarna har toppsimmare på juniorsidan varje år, de mindre med 1-10 års mellanrum. Dessa simmare skall sedan i hygglig nationell konkurrens kvala in till EJM och där möta Europas bästa juniorsimmare. EJM-gänget ges sedan ganska lite tid och små ekonomiska förutsättningar för utveckling och förberedelser som trupp när de sedan skall tävla mot övriga Europa. Det låter inte riktigt som en innovativ och framgångsmodell att sälja vidare va´?  Jag skulle inte hitta många köpare i alla fall.

Men det är de förutsättningar vi har skapat i simsverige, i klubbarna och i juniorlandslaget, och därför får den simmare som skall lyckas internationellt och är från Sverige antingen vara extremt talangfull eller komma från en mycket välorganiserad och bra träningsmiljö hemma där han/hon har en egen utvecklingsplan.

Visst, det finns undantag. Fast de undantagen bekräftar ändå det faktum att vi årligen har väldigt få svenska juniorsimmare ens i finaler på EJM på OS-distanser, ännu längre från medalj.

Är det då ett problem att svensk simning inte tar fler medaljer och finaler på EJM?

Ja, det är det, till och med ett stort problem tror jag faktiskt. För lyckas vi inte varje år utbilda och matcha fram ett antal duktiga juniorsimmare internationellt blir rekryteringen till seniorlandslaget oundvikligen sämre över tid. Ok, visst kan vi fortfarande få fram en eller annan duktig tjej eller kille som i framtiden slår igenom internationellt i 20-23 års ålder, men de kommer nog tyvärr att vara för få för att ge oss ett internationellt konkurrenskraftigt seniorlandslag. Nu finns det säkert de som tycker jag har fel här, men efter att ha gått igenom resultatlistor med stora delar av Europas främsta EJM-simmare under 2000-talet och tittat hur flera av dem senare har utvecklats i respektive nations seniorlandslag, är jag ändå ganska övertygad. Man kan se ett tydligt mönster om man letar. Redan nu kan man exempelvis se att Storbritannien troligtvis kommer att vara en fantastisk simnation på hemmaplan i London om fyra år, kika bara på deras EJM-resultat i år och några år tillbaka och de tidigare läxor de lärt sig om matchning av juniorerna och vägen till seniorsimning. Någon som tvivlar? Ryssarna har också fina förutsättningar, tar 23 medaljer i år. Likaså verkar Italien och Tyskland ha ett bra gäng killar på gång igen som kommer att utveckla respektive lands seniortrupper framöver. Bred konkurrens i respektive nation skapar en fin topp!

Vad kan vi göra för att utveckla svensk juniorsimning?

Ja, det är kärnfrågan! Och det finns nog en uppsjö av förslag/lösningar/tankar beroende på vem man frågar.

Personligen tror jag att det är hög tid att kavla upp ärmarna och jobba lite hårdare, lite proffsigare och mer

metodiskt på alla plan med lite bättre resurser som bas. Våra elitsatsande juniorsimmare förtjänar det!

Från landslagsledningen borde man börja med att våga sätta tydliga mål! Sätt ett realistiskt resultatmål för

juniorverksamheten. Kanske en resultatmålsättning med ex ett snitt av tre medaljer och tolv finaler varje EJM på olympiska distanser under en femårsperiod, dvs 15 medaljer och 60 finaler? Med det målet gör man sedan en plan för hur vi skall gå tillväga för att komma dit. Givetvis krävs då också ett tight samarbete med

Ungdomslandslaget i ett sådant arbete, så man skapar en röd tråd och kan fånga upp de största talangerna

tidigare och ge dem lite bättre utvecklingsmöjligheter.  Ja, helt osvenskt det håller jag med om med vår

jantelag. Men kanske vi årligen borde våga handplocka de främsta talangerna och satsa lite mer på individuell

talangutveckling från centralt håll i vårt lilla land? London 2012 är förvisso ett dylikt projekt, men jag pratar om

en cyklisk satsning årligen på 4-6 grabbar och tjejer som får lite extra fokus och förutsättningar. Träna med

delar av A-landslaget på sammandragningar i Stockholm, åka på 3 veckors läger till USA/AUS på hösten

kanske. Idéer finns många! Men fokus skall vara en matchning mot EJM/UVM! SEDAN kan satsningar som

London 2012 ta vid, som en brygga, eller ett komplement mellan junior- och seniorlandslaget för de bästa.

Även vi tränare och klubbarna ute i landet bör ta en funderare på hur vi kan utveckla verksamheten lite bättre för simmarna på hemmaplan. Här behöver nog både bassängutrymme och kvalité i träningsmiljön utvecklas. Fast vi behöver nog en del tips och idéer också. Och de som bäst kan ge oss detta är förmodligen vår förbundskapten, juniorkoordinator och kanske FOU-ansvarig samt några till som upplever internationell simning ofta. De sitter tillsammans på en mängd kunskap och kunnande kring vad som kan göras. Fast det behöver nog vara lite mer konkret än Utvecklingstrappan och Kravanalysen - Det är i och för sig bra dokument med en hel del tänkvärdheter. Men lite mer tankar kring farter/serier/effekter av olika träningsformer/landstyrka/enklare tester på hemmaplan mm skulle vara bra tror jag, tillsammans med återkommande utbildningsfeedback. Kanske ett ämne att diskutera på nästa tränarkonferens?

Sedan kan nog alla vi svenska tränare generellt behöva se oss om lite mer, för att skapa lite personlig utveckling. Och med öppna ögon och ett öppet sinne för nya idéer få lite nya intryck och infallsvinklar.

Själv har jag jobbat heltid som tränare sedan 1993 och snöat in i tråkig intetsägande passkrivning och meningslös planering, som jag sedan fått revidera och ändra fler gånger än jag kan räkna under åren. Men i fjol fick jag själv ett gigantiskt lyft då jag besökte ASCA´s konferens i San Diego. Där fick jag många bra tips, tankar och idéer. När 2000 simtränare samlas skapas det en viss utvecklande dynamik i både föreläsningar och utbyte av erfarenheter! SSF simkommitté anordnade resan och det ingick dessutom flera besök på olika universitet och simklubbar på vägen mellan San Francisco och San Diego. 30 timmar simsnack i bilen bredvid Greg Cornell var också helt oförglömligt och utvecklande, Greg är ju som många vet en fantastisk tränare med enorm kunskapsbank! För mig gav denna resa stor utveckling som coach. Mitt tips är definitivt att söka fler utbildningsmöjligheter i nya spännande miljöer som komplement till svenska simtränarkonferensen.

Kan Svenska Juniorlandslaget få lite bättre förutsättningar inför EJM och UVM i framtiden?

Ekonomi, det är ofta en het eller känslig potatis. Som klubbtränare får jag känslan av att satsningarna på både ungdomslandslaget och juniorlandslaget numera är med alltför små ekonomiska medel för att ge optimala tävlingsresultat. Under våren har jag från Uddevalla haft tre simmare med i ungdoms-/juniorlandslaget. Det har saknats tröjor, badmössor, shorts mm när det har varit samlingar. Sådant är inte positivt och man får känslan av att det från SSF snålas med dessa trupper. Varför är det så? Är det så? Jag vet inte, men känslan säger mig ändå att de duktiga och engagerade ledare som finns i dessa två landslag får för små resurser att jobba med för ett optimalt resultat. Jag vet inte vem eller vilka som är ansvariga för att detta skall fungera numera, men jag vet att det fungerade mycket bättre tidigare.

Juniorerna som trupp skulle kanske också ha nytta av fler internationella tävlingar och ett längre läger. För även om en kick-off på hösten är kul och NJM samt Multinations är bra tävlingar, tror jag att de flesta nationer i Europa förbereder sig något bättre än vad vi gör i Sverige inför ett EJM. Kanske kunde truppen få åka på ett 10-14 dagars läger med EJM-gänget i maj, i kombination med en internationellt tuff tävling? Teambuilding och stenhård träning som fokus! Bara en idé, inte ny men kanske bra? Jag nämner inte ordet ekonomi mer än att detta borde vi väl inom SWE-simningen kunna ordna. Kan inte SSF fixa pengarna får väl klubbarna skjuta till? Det är ju allas ansvar att det sker en utveckling! Nu tillkommer dessutom UVM på årsagendan, det kommer väl också att kosta en del om vi skall deltaga, och det tycker jag definitivt att vi ska.

Årets EJM-gäng gör en mycket lyckad insats i Belgrad!

Ja, det gör de definitivt. Simmarna, Anders och övriga ledarstaben skall vara jättenöjda! För även om det inte blir några medaljer kommer runt 80 % av simmarna att ha slagit personliga rekord, på nästan alla sina lopp dessutom. Det är mycket mer än någon kan begära! De flesta av simmarna har dessutom simmat upp sig rejält i resultatlistorna och några finaler har det också blivit. Positivt är också att vi har haft fyra lag i final! Sedan är det ett faktum att truppen mycket väl kunde ha tagit 3-4 medaljer detta EJM. Hade det inte varit OS-år hade Sarah Sjöström gjort rent hus! Det blir spännande att se henne, Lovisa, Johan m fl i årets trupp som har ett år kvar. Nästa år går EJM i Prag. Vem vet, kanske gör det EJM-gänget det bästa mästerskapet någonsin!

Ha en fortsatt skön semester!

PS! Alla reaktioner på ovan tankar välkomnas! Positivt eller negativt, skit samma. Jag vill gärna höra vad fler tycker. Är jag helt fel ute eller? Maila till dennis@uddevallasim.se

Pekinganka, nä pytt i panna är godare...

OS närmar sig snabbt nu, och visst börjar det byggas upp en härlig OS-stämning i Sverige! Alla medier med lite självrespekt har ju numera särskilda OS-sidor, OS-special mm med kontinuerlig uppdatering om vad som händer både nationellt och internationellt. Idrottsjournalistyrket får snabbt en mycket högra status ett OS-år. I varenda liten landsortsblaska sitter numera "experter" och kommenterar det digra nyhetsflödet inför tävlingarna i Peking. Lite patetiskt kanske, men samtidigt bra för oss idrottsnördar. Det är ju numera inte särskilt svårt att hålla sig ajour med utvecklingen inom någon OS-idrott längre. Det är bara att öppna vilken dagstidning som helst så har man full koll.

De svenska chanserna debatteras givetvis vilt så här nära inpå OS börjar. Friidrotten är hetast. Senaste veckan har Christian Olsson avskrivits från medaljchanserna efter sin skada och stannar hemma. Susanna Kallur verkar ha tappat från "Guldkandidat" till finalchans efter sin skada enligt de flesta experter och en go gubbe som Robert Kronberg har varit för långsam över häckarna under hela säsongen och får följa OS från tv-soffan denna gång. En liten Pekinganka för honom. Synd, han trodde ju själv på final... Bra självförtroende har han!

Carro Klyft verkar inte ha hittat rätt i sandlådan än fast en bra dag tar hon nog medalj ändå enligt experterna, frågan är dock om det blir i tresteg eller längdhopp eller kanske båda?

Holm ser bra ut och Thörnblad är på gång läser jag också - kul! Och vad har Wissman för OS-planer...final, medalj? Fast först ett nytt svensk rekord på den innovativa sträckan 300 m. Ja, friidrottarnas utveckling senaste året liknar väldigt mycket en reality serie, nya grejer händer hela tiden och håller oss i ett spänningsgrepp...

Hur ligger de svenska OS-chanserna till då? Jag tror på ett ganska normalt och bra svenskt OS med mycket glädje i truppen. Det lär ju inte bli 23 medaljer som 1912 men några blir det, runt 8 medaljer är nog en bra, ganska rund och rimlig siffra. Med lite tur kanske det tom kan bli tvåsiffrigt. Jag vet inte vad SOK har för mål, men det är säkert betydligt fler. De är sällan blyga i det hänseendet. Sedan 1896 har det faktiskt delats ut fler än 12 200 OS-medaljer inom idrott och arts (en tidigare olympisk inriktning, varför har jag ingen aning om) läser jag i SOK´s presentation. Av dem har Sverige erövrat 570.5 stycken varav 184.5 guld. Det ger oss en sjätteplats i maratontabellen. Undrar vem som fick den halva guldmedaljen förresten, var det Wassberg i duellen mot Mieto? Fast då vann han ju, men delade frivilligt guldet med Juha har jag för mig. Någon som vet?

Vilket land blir bästa OS nation 2008?

Ett inte alldeles dumt tips bör vara diktaturen KINA. De kommer att vara helt grymma!

Jag såg lite siffror om antalet proffs idrottsutövare, antal tränare samt en mängd andra siffror som imponerade och kan bara konstatera att KINA just nu också är hetast inom tillväxtområdet idrott. De har satsat riktigt hårt från främst statligt håll och verkar ha obegränsade resurser till detta ändamål. Sen får de ju leva med ständiga dopningrykten och en del andra obehagliga sanningar, men det är ju självförvållat sedan en tid tillbaka och mycket svårt att tvätta bort i brådrasket. Och utan att fördjupa sig i detta snart uttjatade ämne för mycket kan man väl säga att i grenen "mänskliga rättigheter" verkar diktaturen KINA fortfarande hålla till i botten.

Men som idrottsnation hamnar de nog överst i Peking, om inte nerverna spelar dem ett spratt förståss...

Annars är det väl de vanliga nationerna, USA, Ryssland, Tyskland, Australien som lyckas bäst även i år. Ukraina, Italien, Turkiet, Ungern, Japan och några länder till brukar väl också ha breda och starka trupper och plockar hem ganska många medaljer har jag för mig. Fast turkarna brukar ta de flesta inom kraftidrotter, och där är väl de flesta turkar avstängda för dopning just nu? Lite fidusar är Sydafrika som verkar ha etablerat sig långt framme inom många idrotter. Det händer en del även på idrottssidan i det landet just nu.

Veckans stora Pekinganka står nog US Swimming för. Dopningaffären runt Jessica Hardy är lite tråkig tycker jag. Det känns som om US Swimming har skött arbetet kring detta ganska dåligt. Sååååå lång tid bör det inte ta att få fram resultat av testerna på OS-uttagningarna att man inte hinner komplettera med nya simmare innan slutdatum. Jag förstår och lider med Tara Kirk och Lara Jacksson och deras ilska och frustration över att inte få bli uttagna. Sen har jag ingen aning om Hardy är dopad, men det spelar ingen roll - visst borde Tara och Lara få delta i Peking som situationen ser ut just nu.

Nä, nu är det middagsdags. En heldag med bad och lek i ett kokhett Sverige avslutas med familjen runt bordet och pytt i panna på tallriken. Till det tar jag en iskall folkis. Det är livskvalité på hög nivå tycker jag, OS-klass!

Dagen före...

Jaha, dagen före start, imorgon börjar SM/JSM i Norrköping, riktigt häftigt skall det bli!

Vi i Uddevalla Sim anlände redan igår till "Peking" för att få så bra förberedelser som möjligt.

Våra träningsmöjligheter på sommaren i Uddevalla är väl inte på topp, om inte havet är varmt, så det passar bra att åka lite tidigare. Men vi var inte ensamma att komma redan i måndags, och inte först heller. Spårvägen stora och snabba trupp låg redan och plaskade när vi äntrade Centralbadets utebassäng.

Dagarna på plats i hög hastighet!

SM/JSM går fort med tanke på den långa förberedelsetid man har haft träningsmässigt, det smäller till på onsdag förmiddag och på söndag kväll är det över. Fem intensiva dagar som visar om satsningen har varit den rätta, om träningen och allt annat har fungerat som det var tänkt senaste perioden. Det är som en liten återkommande examen där man alltid vill prestera bättre varje gång. Kanske är det därför man ofta känner en liten tomhet när sista finalpasset är klart och adrenalinnivån sjunker till normalnivå igen. Svenska mästare har korats, nya pers har slagits, några mästerskapsrekord brukar det också bli och även ett par svenska rekord. Många är nöjda, några är besvikna, några är kanske fundersamma över sina resultat och några är lyriska över sina. Glädje och sorg blandat i en sorts stor prestationscocktail om man ser över fem SM-dagar.

Men även om mästerskapet går fort är dagarna långa. Som både aktiv och tränare håller man egentligen igång från 07.00 på morgonen till 21.00 på kvällen med aktiviteter. Och även om det är några timmar ledigt mitt på dagen för lunch och vila är det ändå ganska intensiva dagar på 13-14 timmar. Det sliter på alla och ställer krav på en bra organisation och stämning runt truppen för att alla skall kunna hålla sig pigga och på hugget under SM-dagarna. Det blir ju en riktig urladdning på många sätt och därför är man ganska trött och slö på dagen efter ett SM faktiskt.

Mat & logi - alltid lika viktigt!

På ett mästerskap är det ofta en avvägning om var man skall bo. Hotell, stuga, eller vandrarhem brukar det bli, sällan skolsal på ett mästerskap. Ibland får kanske plånboken/budgeten bestämma logialternativet, speciellt om man är en stor trupp. Fast oavsett vad man väljer brukar det bli bra, bara man har rekat lite innan, sängarna är bra och stället man bor på ligger hyggligt nära simanläggningen.

I Uddevalla Sim bor vi nästan alltid på hotell på SM eller JSM under inomhusmästerskapen, det är enklast. Men på sommaren väljer jag gärna vandrarhem eller stuga. Möjligheten att umgås lite ökar om alla inte låser in sig på sitt rum direkt som det lätt bli på ett hotell. Ikväll har vi tex. haft Kubbturnering och Bouleturnering på gräset utanför vårt vandrarhem med många härliga skratt och bra stämning som följd. En bra kväll!

Maten är kanske ännu viktigare än login under ett mästerskap. Bra mat = bra energi! Tyvärr har det blivit lite av ett lotteri att boka av arrangören senaste åren. Långa matköer, att maten inte räcker, ibland lite snålt tilltagna portioner mm. är döden som aktiv och det har ibland varit lite för mycket av den varan de senaste åren. Det finns inte mycket som är värre än att köa 20 minuter för att få middag efter en lång dag, och när man sen kommer fram är maten slut... Där har man som arrangör ett stort ansvar. Betalar man som brukligt mellan 65-70 kr/portion bör det inkludera en bra mat, tillräcklig mat och bra service. Enkelt kan man väl säga att man inte skall sälja mer mat än man kan servera.

Ikväll fick tyvärr mat organisationen i Norrköping en lite sämre start på middagen. Maten var god men det var lite snålt planerade portioner och därför fick inte simmarna hämta om. Sådant är inte populärt när man är hungrig. Att det dessutom inte serverades mer än pizzasallad till maten och ingen frukt efteråt på en middag är för dåligt för 70 spänn. Förhoppningsvis, och troligtvis, fixar NKK-staben detta inför kommande måltider.

NKK - en stabil och proffsig mästerskapsarrangör!

För NKK har arrangerat fler mästerskap än jag kan komma ihåg, och de gör det alltid bra. Det är helt enkelt kul att vara på ett mästerskap i Norrköping. De verkar ha en stark tävlingsorganisation i arrangörsklubben, många "gamla" NKK-are brukar vara med och hjälpa till och organisationen dirigeras proffsigt av Mats och PA. Åtminstone får man det intrycket, och då stämmer det säkert. Intryck är oftast sanna.

Arenan på Centralbadet med sina fina avsimningsmöjligheter, ytor till tält mm. lämpar sig dessutom kanonbra för ett stort arrangemang som SM/JSM. Det kommer att bli spännande simdagar här i Norrköping.

Att SM-finalerna i vattenpolo avgörs på helgen är ju också en liten krydda för den som gillar tuffa fighter!

Själv gillar jag att spela den lite tuffare sporten UV-rugby men det har ju aldrig slagit igenom som publiksport, förståeligt kanske... Men vattenpolo är bra publiksport och hinner jag kikar jag nog på någon final.

Nu håller vi tummarna för fint väder också!

Lycka till!

2008-07-09

Dags för sommarens mästerskap - är du beredd?  

Long time, no writing... Så blir det ibland. Tid, prioriteringar och lust är vanliga förklaringar varför man gör, eller inte gör saker. Jag är inte olik andra på de punkterna. Men nu är det dags för ett nytt inlägg igen, tack till er som har tjatat förresten!

Sommaren har ju kommit och för de flesta nordbor är detta höjdpunkten på året. Sol, värme och helsköna dagar. Dessutom är detta Västkustens tid på året, från Båstad och upp till Strömstad lever Västkusten upp på sommaren. Vi västkustbor trängs med stekare från ostsidan och fartglada norrmän. Det är ok, det finns plats för alla. De finaste semesterdagarna kan man ägna åt makrillfiske eller sola på klipporna - härligt!

Men semestern lär få vänta två veckor till för de flesta av oss, först skall sommarens mästerskap avgöras!

Mästerskapen kommer tätt i sommar!

Förra helgen simmades det DM/JDM på de flesta ställen i landet. Det är ju mästerskap det med, och jag gillar tävlingen, den är ganska betydelsefull för förberedelserna mot de större mästerskapen Sum-Sim i Varberg och SM/JSM i Norrköping. För det är ju då det gäller för de allra flesta. Sen gör en liten klick av den svenska junior- och ungdomseliten ytterligare en klättring i prestigeligan av tävlingar i form av EJM, NUM och Ungdoms-VM som nu har startat i Mexico. Fast det som kittlar allra mest i år är ju ändå....OS. Eller Olympiske Lekarna som våra vänner i Norge säger. Kul namn på OS förresten tycker jag. Det kan ju avdramatisera ju lite att tänka på OS som en olympisk lek, en lek man gör var fjärde år. Fast spel och lek har ju i grunden ganska lika betydelser. Oavsett namnet är det hela idrottsvärldens mest spännande och prestigefyllda tävling som avgörs i Peking i år!

Är du beredd?

I hela simsverige håller nu tränare, simmare och arrangörer på för fullt för att finslipa allt de gör med målsättning att få så bra resultat som möjligt. Toppningar har börjat, 25:or klockas och starter, uppgångar, växlingar mm. övas till det oändliga. Allt skall stämma när det är dags! Arrangörerna till SM-tävlingarna i Varberg och Norrköping gör matlistor, försöker hjälpa alla gästande klubbar att få logi, organiserar och jagar sponsorer till arrangemangen in i det sista. Alla hoppas ju också på fint väder så klart!

Som tränare funderar man en hel del på vilka dagar som passar bäst för fartjobb, vilka i truppen behöver mer konditionsträning, skall vi köra syrapass eller fart 4 pass den eller den dagen??? Det blir lätt lite snurrigt faktiskt, man vill ju förbereda sig och alla simmarna i truppen så rätt och bra som möjligt, inte lämna något åt slumpen. Men se till att inte bli för överambitiös och "överjobba" toppningen. Nä, var lite cool är mitt tips.

Gör färre grejer, men gör de du gör så bra som möjligt med superbra fokus och glädje. Det funkar alltid!

Spänningen är olidlig - vem överraskar?

Som vanligt blir både Sum-Sim och SM/JSM oändligt spännande med flera rafflande dueller i toppen av de flesta grenarna. Sum-Sim brukar ju dessutom bjuda på en hel del överraskningar och så blir det säkert även i år. SM/JSM ser på papperet mer förutsägbart ut i flera grenar men även här blir det säkert en hel oväntade medaljörer. Flera av toppsimmarna har kanske tankarna på OS eller EJM och "sparar" på krutet lite?

Då finns plats för nya namn att presentera sig, vem tar chansen? Gör du det?

Ny hemsida, dags för ny konferens och nya mål!

Som avslutning vill jag tipsa er som inte har sett det att:

• SSF har fått ny layout på hemsidan, kanonbra! Mycket snyggare och mer lättmanövrerad än den tidigare. Nya www-besökare lär gilla den och vi "gamla" gillar den redan!
• En inbjudan till SSF konferens om Idrottsutveckling 19-21 september har Karin Hellström skickat ut. Ett riktigt bra program tycker jag. Vänder sig till de flesta simintresserade med många intressanta punkter. Kan säkert bli en hel del folk där, själv åker jag nog om tiden medges.
• Tomas Jansson har preciserat OS-målen för i år. Tydligt och klart och väl genomtänkt. Dessutom mycket realistiskt! Jag var själv ingen beundrare av den tidigare målsättningen att Sverige skulle göra det bästa OS genom tiderna, den kändes inte riktigt genomtänkt. Oavsett vilka kriterierna för framgång sedan skulle vara. Jag fattade kanske inte riktigt då, men detta förstår jag mycket bättre. Vårt OS-gäng har förberett sig kanonbra och denna målsättning fixar OS-gänget galant!

Lycka till på sommarens mästerskap!

Det råder högkonjunktur på den internationella simutvecklingen!

Wow, vilka fina resultat vi har fått se på flera av de olika nationella mästerskapen som har simmats senaste tiden. Det tillsammans med ett mycket snabbt EM och ett helt fantastiskt VM i kortbana visar att internationell simning utvecklas mycket snabbt för tillfället. Det är dessutom en riktigt stor bredd på resultatutvecklingen, både på sprint- och gnetdistanser och bland både kvinnor & män. Japp, det är lätt att bli imponerad av resultatlistorna!

Men vad beror dessa fantastiska, och i vissa fall extrema, resultatförbättringar på då?

På det finns givetvis inget enkelt svar, fast det hade varit bekvämt om man hade det. Men jag har reflekterat lite och kommit fram till några funderingar:

Det är 2008, ett OS år, är det därför det simmas så fort?

Här ligger förmodligen den främsta förklaringen till den internationella resultatutvecklingen just nu. Har simmarna optimerat sin träning, skapat en bra miljö runt sig och fokuserat sin satsning mot detta år under en längre tid är det inte konstigt att de utvecklas som mest just nu, det var ju själva meningen med satsningen. Och vill man vara som bäst i augusti, då är man nog ganska snabb ett halvår innan också. Därav resultaten vi har sett de senaste två månaderna. Simmare som Trickett, Pellegrini, Coughlin, Coventry, Veldhuis, Rice, Sullivan, Bernard, Kitajima och alla andra som har simmat på internationell toppnivå går säkert in med stärkt självförtroende i sin slutträning inför OS. De har ju fått kvitton på att den träning de gör fungerar bra, en skön känsla så klart. Nu är det bara att fila lite extra så kanske de tar ett litet kliv till i Peking. Fler rekord att vänta senare i år alltså?

Speedos nya dräkt - är den såååå bra?

Att dräkten är snabbare än lumpens långkalsonger råder ingen tvekan om, men är den så överlägsen alla andra dräkter på marknaden? Nej, jag tror inte det. Alla de fina tiderna som gjorts är ju inte gjorda av simmare som iklär sig Speedos nya skinn.

 Men den är kanske snabbast på marknaden just nu, den är ju helt ny och om utvecklingsavdelningen på Speedo har förstått sitt uppdrag rätt är den bättre än något de tidigare har producerat. Men de andra märkena lär kontra med nya, lika snabba eller snabbare, dräkter inom kort är min gissning. Fast för de nationer som har Speedo är det ju bra ur en psykologisk synvinkel att många av de snabbaste loppen har gjorts av "Speedosimmare". Adidas var förmodligen inte så glada och imponerade över Thomas Ruppraths kommentar om deras i jämförelse långsamma dräkter vilket riskerar att resultera i bleka tyska OS resultat. Låter lite som tysk mental förvirring eller? Speedos marknadsavdelning leder märkesligan för tillfället i alla fall.

Är den internationellt starka resultatutvecklingen ett svar på en hårdare träning? 

Nja, det tror jag inte. De flesta av världens främsta simmare tränar förstås stenhårt större delen av sin karriär, annars skulle de aldrig lyckas nå toppen och än mindre kunna stanna kvar där. Men nuvarande resultatutveckling är nog mer en konsekvens av smartare och mer individbaserad träning än att simmarna tränar hårdare. En träning som optimerar varje individs utveckling på träning och därmed senare även på tävling. Ett exempel kan vara de båda fantastiska simmarna Trickett och Veldhuis. Tittar man lite på deras coachers träningsupplägg skiljer de sig vad jag har förstått ganska radikalt från varandra, men resultaten blir ungefär desamma. Här har de alltså tillsammans med tjejerna hittat helt olika men individuella upplägg och optimerat sättet att träna med fantastiska simresultat som följd!

Kommer rekordutvecklingen att fortsätta i samma takt de kommande åren?

Att nya rekord kommer att slås kontinuerligt är säkert, men med den senaste tidens hastighet är nog svårare att tro. Nu har det ju varit lite proppen ur med många rekord som slagits under väldigt kort tid vilket är lite ovanligt. Men under mina 15 år som tränare har jag heller aldrig upplevt att det är så tuff internationell konkurrens och många simmare i ett så stort antal grenar som konkurrerar på toppen. I flera grenar känns det som om det är en konkurrens på fyra till fem olika simmare där vem som kan förbättra grenens världsrekord nästa gång. Bortser man från sprintdistanserna är det ovanligt många på den högsta nivån. Så jag tror vi kan se fram emot några år med rekordslakt så länge mästerskapen ligger förberedelsemässigt rätt i tiden och övriga förutsättningar är de rätta. Så länge material utvecklas och ny kunskap om effektivare träningsmetoder skapas kommer resultaten att bli bättre.

Ja, det var lite funderingar det. Men hänger Svensk Simning på i den internationella utvecklingen där nya unga supersnabba simmare presenterar sig då? Nej, det gör vi inte, just nu. Och det skall vi nog inte förvänta oss heller. För även om vi vill vara i topp kan vi inte ha de kraven och förväntningarna på vårt simlandslag, det är inte logiskt med tanke på de förutsättningar vi bland annat har till träning i långbana och rekrytering i Sverige etc. Vi gör så gott vi kan, och vi gör det förbaskat bra och även Svensk Simning utvecklas kontinuerligt, om än inte i samma hastighet som simningen internationellt gör just nu.

Svensk Simnings framtid är ljus, det finns flera talanger i landslaget och runt om i simsverige med potential att blomma ut till världsartister. Och de behöver inte stressa eller stressas, för våra tre briljanta toppsimmare Stefan, Jossan och Tessan är fortfarande i utvecklingens framkant internationellt och är inför alla mästerskap tänkbara medaljkandidater. Så även inför OS i Peking. De tre kommer att simma så fort att deras personliga rekord ryker rejält i Peking, och beroende på konkurrenternas förmåga och dagsform kan det räcka till fina medaljer!

Med rätt matchning och träning kanske talanger som Westrin, Sjöström, Höstman, Persson, Sjödin, Andersson m.fl svenska lovande simmare står redo att ta över eller komplettera våra nuvarande stjärnor som superstars på den internationella scenen om några år. Kämpar de tillräckligt hårt och om SSF och vi tränare runt i Sverige hjälper till att skapa goda förutsättningar i form av bra träningsmiljöer och hög nationell konkurrens som ger en tuff och utvecklande tävlingsmiljö så kan det gå hela vägen för någon eller några av dem!

Hallå där Dennis Fredriksson!

Tjenare!

Skäret SS + Uddevalla SF = Uddevalla Sim. I lördags var det ju första årsmötet för den nya föreningen. Vad har du för kommentarer?

Äntligen!!! Men var mycket jobb det har varit med detta, det är mycket att tänka på vid en sammanslagning. Fast det är det definitivt värt! Redan när jag var liten simmarkille för 25 år sedan försökte vi oss på en sammanslagning men det misslyckades, denna gången blev det rätt istället. Kortsiktigt betyder det kanske inte så mycket för simutvecklingen i Uddevalla, men på längre sikt kommer föreningen nog att kunna dra nytta av lite organisatoriska skalfördelar i både verksamhet och ekonomi. Främsta vinsten är dock att vi i en liten stad med en simhall slipper konkurrera som två simklubbar om de få simmare som finns lokalt!

Hur kommer din roll se ut i den nya föreningen? Hur ser tränarstaben ut bredvid dig?

Min framtida roll vet jag inte så mycket om än, men jag räknar med att arbeta vidare i föreningen ett tag till. Sen får vi se i vilken form det blir. Styrelsen håller på att jobba fram en ny organisationsstruktur för den nya föreningen, och jag har givetvis gett mina synpunkter och önskemål. Förhoppningsvis presenterar de en ny organisationsplan inom kort och då också ett attraktivt förslag på nya tjänster för mig och övriga anställda. Det har varit lite rörigt ett tag med sammanslagningsarbete och JSM-arrangemang och funktionerna i den nya föreningen behöver ses över lite, jag vet att styrelsen jobbar för fullt med detta.

På tränarsidan för tävlingsgrupperna står vi generellt väl rustade för tillfället tycker jag. Stämningen är på topp, många har god utbildning och alla tränare visar mycket hög motivation. De flesta tränarna är föräldrar som har egna barn i verksamheten och vi har mycket roligt tillsammans i tränarkadern!

I A-gruppen som består av tjugo simmare bibehåller vi samma uppställning i tränarstaben året ut, det känns bra just nu och simmarna verkar finna både trygghet och gott engagemang i staben: Niclas Carlsson, som också är föreningens ungdomsansvarige coach, assisterar mig en gång i veckan och ansvarar helt för A-gruppen tre pass i veckan. Han gör ett kanonjobb! Sen har jag god hjälp av Robert Larsson, som en del av tränarna träffade på GP i Jönköping. Han är nere på de anaeroba passen och assisterar med tidtagning och detaljkontroll gällande starter och vändningar bl.a. En mycket viktig funktion! Vår fysansvarige Håkan Fredriksson som ansvarar för massage, skaderehabilitering och rörlighet har utvecklat sitt engagemang ytterligare i gruppen och finns nu i princip med på alla större tävlingar och läger både i Sverige och utomlands. Dessutom är han kontinuerligt nere i simhallen 1-2 dagar/vecka och masserar. Håkan är som du förstår enormt värdefull!


Du har ju skrivit någon månad nu på simsport.se, hur har det varit så här långt?

Ha,ha! Det har varit kul att skriva, och riktigt givande faktiskt. Responsen från både tränare och simmare runt om i landet har varit större än jag trodde och många har tackat för lite tips och idéer. Det värmer, och visar dessutom att det finns behov av en blogg som denna. En del har haft önskemål på mer kring förslag kring olika träningsinriktningar och säsongsupplägg mm, hinner jag så kanske det kommer så småningom.

Har du hunnit kolla på resultat från VMs första dag?
Jodå jag är ju lite resultatnörd och det är både viktigt och intressant att hålla lite koll på de internationella tävlingarna tycker jag. Det har gått imponerande fort i Manchester! Precis som det också har gjort på EM och de flesta nationella mästerskap som länderna har haft tidigare i mars. Som jag skrev i en tidigare blogg så verkar hela världen simma fort just nu. Främst tycker jag att resultaten på damsidan verkar ta ett jättekliv på många distanser, det blir fler på toppen och det gör att rekorden trycks uppåt. I svenskt perspektiv tycker jag Petras och laggrabbarna var fantastiskt bra! Killarna gör dessutom en riktigt bra lagprestation där vi kommer från en åttonde plats och förvandlas till en bronspeng till slut - starkt kämpat av alla fyra!

Tack för det. Lycka till och kör hårt!
Tackar, som du vet kör vi så det ryker Uddevalla!

Britterna visar hög kapacitet inför OS!

Jag har de senaste dagarna kikat en del på resultaten från de Brittiska mästerskapen som också är deras OS-kval för i år. De imponerar. Brittisk simning ÄR riktigt bra igen, på både bredden och på toppen.

Men det har tagit tid, redan för 10 år sedan hade de juniorer som var helt fantastiska på EJM och som jag trodde skulle leda simutvecklingen i Europa. Sen hände... ingenting, och efter det... ingenting och sen....gäääsp.

Jag har följt brittisk simnings utveckling ganska noggrant sedan sent 90-tal och ständigt förundrats över deras oförmåga att lyckas ta nästa kliv på den internationella arenan. Deras klena mästerskapsresultat i början av 2000-talet fick ju inte många engelsmän att dansa av glädje utmed Themsen direkt, fast trupperna var gigantiskt stora och målen var högt ställda. Faktum är att de, med några få undantag, var riktigt usla oavsett namnet på förbundskapten eller hur mycket pund förbundet än satsade på landslagsutveckling, tävlingsutmaningar och läger. Och det är inte lite som de har satsat, summor över 70-80 miljoner kr/år har nämnts vid ett flertal tillfällen och stämmer säkert.

Men sedan några år tillbaka verkar nu resultattrenden äntligen ha vänt för dem, britterna är rejält på G!

Här följer några personliga konstateranden av mästerskapet hittills med korta kommentarer:

• De brittiska bröstsimsgrabbarna fortsätter utvecklas, och duktiga är de. Genom åren har Darren Mew, James Gibson, Adam Whitehead m.fl. tillhört toppen internationellt från och till. Nu tar "gamlingen" Mr. Cook spets igen och blir först under minuten. Kan han bli en ny Moorehouse? Hur är det med Gibsons finalnerver förresten? Inte första gången det skiter sig i en final för honom.
  
• Haywood - Balfour - Holderness. Tre riktigt snabb brittiska bröstsimsbrudar, rejält under EM-medaljtid på 100 br. DET imponerar på en gammal bröstsimscoach!
  
• Mark Foster, snart 40 bast. Men fan vad snabb han är! Gör han sitt sista OS, eller? En som är 40 i år är Marks gamle polare, sprinträven Mike Fibbens, men han lär väl ändå inte göra comeback igen... Det finns gränser av olika slag även för engelsmännen tror jag.
  
• Vilka duktiga ryggsimmare som bor i Storbritannien. De ger dem en bra start i ett medleylag på OS! Sen har de ju liksom många andra nationer bra bröstsim också...
  
• Goddard & Tancock, två medleygrabbar som matchar varandra mot internationella toppentider, lite som våra svenska frisimstjejer faktiskt. Den ena är dessutom ryggsimsspecialist och världsrekordhållare, som Ryan Lochte ungefär. Fast han satsar ju på frisim numera hörde jag. Låter lite långsökt, lite Carro Kluft över det va?
  
• Hannah Miley hade tagit en fin EM-medalj på 200 medley med sin försökstid. Fin utveckling den tjejen har haft sista två åren!
  
• Jämngamla Rebecca Adlington, 18 år och 4.04.50 i brant utvecklingskurva uppåt. Lite till så blir det nog OS-medalj, och om inte Manadou ligger i på träningen får hon kanske ingen!
  

Nu är det i och för sig några dagar kvar av deras mästerskap, men jag har aldrig sett brittisk simning se så bra och bred ut som just nu. Noterbart är också att de bästa grabbarna har varit med ett tag, de flesta är 24-25 år eller äldre. Mark Foster höjer medelåldern än mer då han ju är från Hedenhös tid.
Bland tjejerna är det tvärtom, de nya stjärnskotten är riktigt unga, de har nyss lämnat EJM och har några år kvar till 20-års dagen. Gamla snabbsimmare som exempelvis Katy Sexton och Melanie Marshall simmar fortfarande men lär inte tävla i Peking, de yngre tjejerna har gått förbi. Vad betyder detta då? Ingen aning, förmodligen ingenting.
Men britterna verkar verkligen ha hittat rätt igen och gör mig veterligt sina bästa nationella mästerskap i modern tid! Nu återstår i och för sig att se om de kan lyfta sig lite till på OS. Att tävla nationella mästerskap hemma på "mammas gata" i Sheffield är lite tryggare för nerverna än stora tävlingar som den i Peking i augusti...

Såg att även Kanada, Italien och Sydafrika har kommit igång med sina mästerskap/OS-kval. Inga mördartider där direkt. Men Schoemans 50 frisim håller världsklass, även om referenserna har flyttat lite senaste veckorna på just den distansen. Även Melissa Corfes tid på 200 rygg, 2.10.03 är förbaskat bra!

Denna månad väntar alltså ytterligare några intressanta nationella mästerskap, mest spännande blir väl de tyska som börjar den 18 april och håller på en vecka. Det är också deras OS-kval. Efter fiaskot på VM ifjol har tysk simning och deras norske förbundskapten en hel del att bevisa i år. Kanske har de lärt sig av fjolårets misstag där frän kritik framfördes kring bland annat höghöjdsträningen och VM förberedelserna generellt?

Får de till det kan de germanska simmarna bli sylvassa på OS, främst tjejerna. Ja, jag tror det. En fingervisning får vi om drygt två veckor alltså!

Planering och genomförande av ett tuffare träningsläger!

Träningsläger är ju alltid ganska roliga och givande, även om de oftast också kan vara riktigt tuffa. Men så skall det ju vara, genom att lämna sin vanliga hemmamiljö med skola, arbete mm ges man ju tid att fokusera fullt ut på träningen. Det gör ju alltid att man kan träna bättre och mer effektivt på ett läger. Så mycket mer än att träna, äta, sova, skita och umgås med andra motiverade simpolare gör ju simmarna inte, och det är ju inte dumt. Det är en bra miljö för tuff träning det!

På begäran sätter jag här ihop några rader kring hur man kan förbereda sig inför ett tufft träningsläger. I detta exempel utgår jag ifrån vårt senaste läger i Skäret som vi hade i 9 träningsdagar i Calella där vi avverkade 14 simpass och mellan 85-90.000m. Det var inget mördarläger, och vissa av er tränar säkert hårdare än så här men se det som ett exempel. Det jag skriver är heller inga vetenskapliga rön, men erfarenheter efter mina 15 år som tränare. Det räcker gott för mig, och kanske kan det vara till tips för någon mer simmare/tränare.

Förberedelser

Innan vi åker på iväg på ett tuffare läger brukar vi alltid göra en progressiv ökning av träningen på hemmaplan, annars får man börja ganska lugnt de första dagarna och det är ju lite slöseri med tid. Träningsökningen är ännu viktigare om man går från daglig träning i kortbana till ett läger i långbana. För vår del använde vi de tre veckorna innan lägret till att "bygga upp" träningsmängden och längden på passen till dess att vi låg på i princip samma träningsnivå hemma i kortbana som vi sedan skulle göra på lägret i långbana. Det finns många bra anledningar till detta, men främst därför att en träningsmässigt otillräckligt förberedd simmare snabbt blir nedkörd och i värsta fall går sönder/blir skadad eller blir sjuk av kontinuerligt tuff träning som håller på mer än en vecka. Skönt att slippa det på ett läger, man är ju där för att träna!

På plats

Under lägret har jag som coach givetvis en generell plan för vad man skall träna, det blir bättre kvalité på träningen då. På ett tidigt stadium har man bokat/blivit tilldelad träningstider och utifrån dessa får man sedan göra en smart träningsdisposition. I vårt fall fick vi bra träningstider de första fyra dagarna och det gjorde att vi körde 7 pass på raken på 3.5 dag innan första återhämtningseftermiddagen. Det är egentligen gränsfall, jag brukar praktisera 5 pass och halvdag ledigt, sen 3 pass och därefter heldag ledigt och sedan börja om igen. Men nu hade vi bara 9 lägerdagar och på detta lägret handlade det dessutom att träna kvantitet och göra det som vi inte har samma förutsättningar till hemma i Uddevalla. Där har vi kortbana och lite trångt på banorna, i Calella hade vi långbana och i början gott om plats. Då passade vi på att köra mycket fart 2/gnet, långa raka serier med individuella vilor, mycket benträning mm. Allt för att öka den aeroba basen för framtiden och inte så fysiskt slitig tröskel- eller max V02 träning. Fart kan vi ju ändå träna hemma senare under våren.

En bra miljö ger bra träning!

För att kunna göra ett kanonläger träningsmässigt gäller det att miljön runt träningen känns genomtänkt och är bra tycker jag. Bra mat, logi, korta transporter, återhämtningsdagar med positiva men lugna aktiviteter mm är viktiga pusselbitar för såväl fysisk som mental uthållighet. Som coach tar jag ju ut riktlinjerna och ordnar förutsättningarna för lägret, är de röriga eller dåligt planerade blir lägret oftast dåligt. Skall man köra tufft och har möjlighet att ta med sig en massör till lägret är det kanon, vi hade det och han hade mycket att göra mellan passen! Gott om tid för bra uppvärmning innan och för avslappning/stretching efter träning är också viktigt för stämningen och fokusen hos simmarna. För mig som coach gäller det dessutom att ha lite split vision mellan passen på lägret och ha lite koll på truppen hur det funkar, det var sammanlagt 16 simmare. En simmare som inte sköter sin kost, sömn eller återhämtning tillräckligt bra blir oftast sjuk av kontinuerligt tuff träning som håller på mer än en vecka. Synd, synd, synd som Gessle skulle ha sagt...

Efter lägret

Ja, då är det vardag igen. Vad gör man nu? Mitt tips är att ta en vilodag med en god fika och därefter ett par dagar med lugn träning för att återhämta och fylla kroppen med kraft och energi. Sen går man på tufft igen!

I vårt fall hade vi denna gång ledigt 48 timmar och sedan tävlade vi två dagar, det funkade ganska bra men lite lugn träning hade kanske varit skönare för lite nedkörda simmare...

Men kommer man hem från ett gnetläger på en tisdag kan man ju ligga och bada tre dagar och bygga upp en superkompensationsfas, då tävlar man oftast kanonbra i två dagar på helgen! Varför då kanske ni undrar?

Jo, lite paradoxalt är det ju så att under ett riktigt gnetläger använder man ju nästan uteslutande sina långsamma muskelfibrer, st, och en del fta fibrer. Dessa blir slitna, delvis utmattade och trötta. Men de snabba och explosiva ftb fibrerna är ju i princip helt utvilade och ostressade. Får då st och fta fibrerna lite lugn och ro i några dagar hinner de återhämta sig hyggligt och fylla på glykogen bra vilket innebär att kroppen kan vara i ett aerobt och dessutom explosivt kanonslag, även om den inte är särskilt anaerob! Eller kanske tack vare det? Tyvärr håller en sådan superkompensationsfas endast i sig ett par dagar, sen blir kroppen oftast rejält superseg igen. Varför? Inte riktigt säker - egna erfarenheter bara. Det finns nog lite smart vetenskap bakom det där. Simförbundets FOU chef vet säkert mer om någon är intresserad.

The End

Brukar det ju stå i gamla cowboyfilmer, sen kommer eftertexten. Här lite visdomsord så här första april:

"Är du dåligt förberedd och inte fulltränad är det inte helt kört - du kan ändå slumpmässigt lyckas vid något enstaka tillfälle. Gläd dig för det. Men vill du lyckas ofta och bli riktigt bra har slumpen ingen given plats i satsningen. Chansa inte - förbered dig bra och träna rätt!"

Kvartalsrapport 1 2008

Då var det sista mars då, en hel fjärdedel av året har redan passerat. Vad fort det har gått! Själv är jag ganska nyss hemkommen från ett påskläger i Calella. Ett favoritresmål bland många svenska simklubbar. Men även av andra klubbar, det var riktigt fullt därnere och förutom vi tre svenska klubbar (Skäret, Väsby och Oskarshamn) var det även klubbar från Danmark, Norge, Tyskland, Belgien, Andorra, Storbritannien och Luxemburg där under vår 10 dagars vistelse. Några kanske jag dessutom har missat, ja Calella är populärt!

Vad gör man på ett läger under påsk då? Ja, enda anledningen att åka på ett läger under påsk och missa den sköna stämning som påsken brukar ge hemma är att träna hårt, riktigt hårt tycker jag och bygga upp sig aerobt inför sommaren. Annars kan man lika gärna vara hemma och äta ägg istället. Vi körde mellan 85-90.000 m på våra 14 simpass och det var vi nöjda med. Det kanske inte låter så mycket, men det är det för oss. Nästan 20 % av metrarna var dessutom ben så vi fick ligga i hårt för att hinna med vissa pass innan nästa klubb skulle hoppa i! Förutom all bra träning hann vi även med lite shopping på Ramblas och dessutom såg vi en match på Nou Camp mellan Barca och Real Vallalodid (felstavat va?) Spännande!

Sedan jul har det ju hunnit hända en del, och jag tänkte spalta ner lite grejer nedan som en liten kvartalsrapport från vad som yrkesmässigt har fastnat mest hos mig senaste tre månaderna:

• JSM i Uddevalla. Vi var jättenöjda med arrangemanget, och vår egen medaljskörd på 13 medaljer var riktigt oväntat kul. Det är mycket jobb med ett mästerskap på hemmaplan, men riktigt roligt också!
• GP i Jönköping. Usch, tråkig tävling. Men inte bara JSS fel, se tidigare kommentarer jag gjort om GP.
• GP i Uppsala, spännande. Bra startfällt och bra genrep för EM-simmarna!
• Sara Sjöström - WOW!!! Vilken EM-tjej, bästa fjortisen sedan Fransiska Van Almsick (felstavat va?)! Mot OS med Sara, 2008 - 2012 - 2016 - 2020 - ...! Förhandsnominera detta charmtroll för alltid!
• Alla svenska EM-lagkapperna - WOW!!! Bra kämpat grabbar & tjejer - mot OS!
• Äääääntligen en svensk på den internationella arenan för 200 fjäril, härligt Simon!
• Joline, Hanna, Sandra, Rebecka. Vi har ett riktigt bra urval av duktiga bröstsimstjejer i Sverige! Simmar någon dåligt kliver någon annan fram. Nu var det Jolines tur att visa vad hon kunde i lång balja, och det var ju inte lite det.
• 15 världsrekord i mars, nästan ett varannan dag i snitt på månadsbasis. Ett bra tempo. Dessutom ett snabbsimmat NCAA i staterna.

Sen har lite frågor och tankar kommit upp också under kvartalets sista dag:

• SWE gör ett bra EM, fina medaljer, många nationsrekord och massor med personliga rekord. 23 finaler är rekordbra, även om tyskar och britter lyste med sin frånvaro i de flesta grenar. Men hela världen simmar fort just nu. Vi har fin utveckling på svensk simning, men har omvärlden en ännu snabbare takt på utvecklingen än vi? Fördjupning i ämnet följer kanske under våren om jag hinner.
• Cesar Cieolo - hur snabb är han i lång balja? Nystrand, Sullivan, Bernard m.fl. får nog se upp. Och när skall sydafrikanerna köra igång med sina race? Ett spännande halvår väntar!
• Alla de som har slagit världsrekord i år, har de bränt sitt bästa krut nu eller finns det mer att plocka fram inför OS?
• Varför blir det alltid så låååångt när jag skriver?

Imorgon är det dags att luras lite!

Snöstorm i Uddevalla - blicken mot solen i Calella!

Vaknade idag och fick se vintern komma till Uddevalla, jaha... Det hade kommit rejält med snö i natt så det var bara att åka hem och skyffla snö i morse efter morgonträningen. Jag gillar vintern, men ser helst att den kommer något tidigare. Typ i mitten av december är bra, mitten av mars är lite sent. Men min dotter Ella var själalycklig, hon är snart två år och diggar snön hårt. Krama snöbollar och bygga snögubbar och snölyktor är en favorithobby för henne!

Imorgon börjar EM, det kommer att bli ännu mer spännande än vanligt. Jag tror Sverige kommer att göra ett riktigt bra EM i år, och förhoppningsvis får Thomas och de övriga ledarna de svar de söker inför OS gällande laguttagningar mm. Japp, året EM är spännande, men framförallt viktigt för Svensk Simning i ett OS-perspektiv!

I Skäret har vi inga EM-simmare i år så vi satsar på ett läger till soliga Calella i Spanien istället för de simmare som är SM- och JSM-kvalade. Sammanlagt är det 16 simmare som åker på lägret, något färre än den Svenska OS-truppen i simning vad jag hoppas. Vi åker imorgon och kommer hem igen den 27:e mars så det blir lite drygt en vecka av tuff träning med fokus mot sommarens mästerskap. Planen är att vi skall genomföra 14 stycken simpass, några lätta, men de flesta riktigt tuffa. Det skall bli skitkul att åka på läger igen! Fast lite trist är det att missa påsken hemma, men ibland får man göra sina val. Just nu är en bra tid att åka på läger oavsett högtid. Påskfirandet i Spanien är dessutom en sevärdhet.

Såg att Lasse hade startat upp en hemsida, riktigt snygg var den! Givetvis skall Sveriges genom tiderna främsta simmare ha en hemsida, bra Lasse. Fina bilder från EM-äventyret ligger inne för den som är intresserad, och den verkar uppdateras ofta vilket ger stort besöksvärde. Jag kommer att kika in ofta i alla fall!

Nu skall jag förbereda för eftermiddagsträningen. Det blir ett långt och relativt tråkigt fart 2 pass. Ingen idé att hyckla och säga något annat, gnetträning suger en smula ibland. Det tycker nog både simmare som tränare då och då. Det är inte så roligt att skriva många och låååånga pass eller serier i moderata farter. Jag gillar fartpass bäst, men även de tråkiga passen behövs som bekant. Det som är tråkigt nu kan vara grunden till ohämmad glädje om några månader, tänk på det!

kolla in Lasses websida:  Klick



2008-03-06

Sista kvällen med gänget!

Ikväll har vi haft Skäret SS sista årsmöte. Föreningen bildades 1950 och upplöses nu 2008 efter att årsmötet idag röstade för en sammanslagning med Uddevalla Simförening och samtidigt en nedläggning av Skäret SS. Nästa årsmöte inom simningen i Uddevalla är redan den 5 april. Då har vi vårt första årsmöte i den föreningen, Uddevalla Sim.

Visst känns det lite tomt, under den senaste veckan har jag varit på två årsmöten som har röstat för en nedläggning av respektive förening. Båda föreningarna har en stor plats i mitt hjärta, men av olika skäl. I USF började jag simma och var aktiv i föreningen fram till 1988. Under åren 1991-1992 var jag även tränare i föreningen. I Skäret har jag jobbat som chefstränare sedan 1 augusti 2002, dvs. snart sex år. En spännande tid.

Nu börjar vi en ny framtid för simningen i Uddevalla - Se upp för Uddevalla Sim i resultatlistorna framöver!

Dags att börja satsningen mot sommarens mästerskap!

Tillbaka på poolside efter några veckors semester, känns riktigt bra. Alltid lika skönt med ledighet, men nu är det kul att dra igång med träningen igen. Jag gissar att det är ett gott tecken på att man trivs på jobbet. Visst finns det tillfällen då även simtränarjobbet suger, men i det stora hela är det ett kul och stimulerande jobb och det är alltid lika roligt att träffa de andra tränarna i klubben och simmarna när man har varit borta ett tag.

Nu börjar våra förberedelser inför sommarens mästerskap. I Uddevalla har vi mig veterligt inga OS-simmare i år så främsta målet är SM/JSM samt att några simmare i maj skall försöka kvala in till EJM och prioriterar då den tävlingen. Någon kanske tycker det verkar vara kort tid att börja sommarens satsning nu? Jag tycker inte det, simmarna började träna efter sportlovsledighet och har nu kört en vecka av de tjugo fram till SM/JSM, nitton kvar alltså! Vi har inte planerat in någon mer ledighetsvecka så nu blir det träna av. På de kommande 135 dagar som återstår innan sommarens mästerskap bjuds det på ca 15 tävlingsdagar och lika många lägerdagar i långbana. Runt 120 simpass inkl. toppning skall vi väl hinna med plus lite landprogram och lyfta några hantlar i gymmet också.  Tar man sig tid och gör en någorlunda genomtänkt plan skall nog tiden räcka för en utmärkt satsning mot sommaren! Men som vanligt handlar det främst om att träna rätt, sova och äta bra samt hålla sig skadefri och frisk. Lyckas man med det brukar också resultaten komma, och tvärtom.

Vad som är lite lurigt med långbanesäsongen är att den generellt kräver mer fartuthållighet och mindre topphastighet än simning i kortbana. Många är de supersnabba, explosiva simmare som har fått syraklubban slagen i skallen vid 80 m på ett 100 m lopp. Då är sista 20 meterna smärta upphöjt till det oändliga!!!

Och även om de anaeroba egenskaperna är minst lika viktiga i lång som i kortbana så tror jag de kräver mer aerob basträning för att komma till sin rätt i långbana. I teorin kräver alltså långbanesäsongen en längre sammanhängande träningsperiod med mer konditionsträning än en kortbanesäsong för att bli lyckad. I praktiken stämmer det väl också. Ok, kanske inga revolutionära avslöjanden jag kommer med här, men hur många juniorsimmare tänker på detta? Hjälper vi coacher simmarna med att förstå detta eller kör vi samma upplägg året runt. Kanske lägger vi på några meter extra lite då och då på passen så får det bli så bra det blir?

JSM, EM, VM, SM, EJM, OS, förkortningar på spännande tävlingar allihop! I helgen simmar vi GP, kanske inte lika rafflande som de andra förkortningarna men jag tror ändå på en del snabba race av de svenska landslagssimmarna, och även de andra nationernas simmare. Fyrivhovs balja är ganska rapp faktiskt! Kul ska det bli i alla fall. Dessutom åker vi tåg upp från Uddevalla, det gillar jag. Ingen stress och tillfälle att läsa en bra bok, ta en fika, bläddra i Café eller bara lyssna lite på Gyllene Tider. Ibland är resan lika viktig som slutmålet :)

Frågor till Dennis? Dra iväg ett mail till red@simsport.se så fixar han det!

Lite spridda tankar på en tisdag om GP och glassplitter

Japp, träning igen. Simmarna ligger i och kör ett fart 2 pass på 6000 m i skrivande stund. De har sista veckan med lite konditionsuppehållande träning innan alla är lediga för sportlov. Ja, jag vet att sportlovet är en alldeles utmärkt vecka att träna tufft två pass/dag - men vi passar på och återhämtar oss i Skäret istället. Det känns helt rätt. Det gör att vi alla möts riktigt laddade och högmotiverade efteråt tror jag. Dessutom förtjänar de ledighet, de har tränat hårt under lång tid och slitit på kropp och knopp. Man skall vila när man behöver det, det gör de nu. Själv passar jag också på att ta ledigt. Lika välförtjänt som för simmarna är det väl inte, men välbehövligt är det i alla fall och skönt skall det bli. Även vi coacher behöver ladda om ibland, glöm inte det!

Vi var på GP i Jönköping i helgen. En av de trevligaste och sämsta tävlingar jag har varit på de senaste åren faktiskt (jag var inte med på GP i Göteborg i fjol). Varför är det inte större intresse för ett GP efter JSM egentligen? Personligen tycker jag den ligger alldeles perfekt i planeringen. Det är kanske dags att ta en fundering på tävlingens målgrupp, vem den riktar sig till och hur vi ser till att göra den attraktiv så fler deltar. Jag har funderat lite medan Gessle har nynnat i bakgrunden:

• Varför vill inte fler av våra landslagssimmare delta på GP1? Det hade ju varit trevligt att se dem göra ett race eller två. Jag har i och för sig full förståelse till olika planeringar för simmarna, men cred till de som var där!
• Varför kan vi inte använda prestationer på GP 1 som en möjlighet att räkna som kvalificering till EJM? Berörda simmare är ju ändå toppade efter JSM och är ju därför väl förberedda.
• Varför kräver inte J-Swe att alla simmare i juniorlandslaget som skall med på 5-nationers deltar på GP 1 förresten? Det är väl en alldeles utmärkt möjlighet att börja satsningen mot sommarens EJM på. Det skulle nog också göra att även de som inte är med i truppen skulle komma för att få bra matchning.

Några tyckte att det var ett dåligt arrangemang också, men där håller inte jag med riktigt. Man kan inte skylla den något loja stämningen på GP enbart på arrangören tycker jag. GP är en inte helt lätt produkt att utveckla med det startfältet. JSS gör bra ifrån sig och är en duktig arrangör, det visade de senast på SM - och Rosenlundsbadet är dessutom en ganska snabb balja. Sen kanske speakern och den som gjorde musikvalet inte hade sin bästa helg... Eventuellt kan man kanske överväga att släcka ner och göra det lite mer spänningsfyllt inför finalerna också. Något att jobba på till nästa gång. Jag hoppas JSS arrangerar GP igen, jag hoppas fler simmare kommer då också. Kanske med ovan förslag på förändringar funkar det bättre?

Igår när jag kom ner till simhallen i Uddevalla var det förresten någon korkad jävel som hade kastat in en sten genom rutan till hoppbassängen, smart kille... Glassplitter i hela baljan. Hur jävla dum får man vara egentligen??? Badets bassänger går under samma renings- och flödessystem vilket gör att man inte kan tömma hoppbassängen och låta de andra bassängerna vara vattenfyllda. Nu har de haft dykare nere och plockat glassplitter i två omgångar, men det är svårt att se glas i vattnet. De låter sugen gå dygnet runt men i värsta fall får vi stänga badet i upp till tre veckor för tömning och rensning av hoppbassängen. Vi vet mer efter en besiktning på fredag. Det är tydligt att idioternas släktskap även har kopplingar till Uddevalla.

Nä, nu drar jag på semester. Vi ses på GP i Uppsala. Vad jag har hört kommer det en del internationella simmare dit, gamle medleygiganten Marcel Wouda tar med sitt gäng. Kanske kommer Marleen Veldhuis?

Det blir något att se fram emot!

Vad var det som var trevligast på GP i Jönköping? Ja förutom riktigt gott fika under tävlingen så var sittningen på lördag kväll mycket trevlig med glada skratt och givande diskussioner om allt mellan himmel och bassängvatten. Tänk att de belgiska trappistermunkarna kan bidra till något så bra!

I skvalpet av JSM i Uddevalla

Då var det vardag igen. Ganska skönt faktiskt, för även om JSM var fantastiskt kul och vi som hemmaklubb lyckades bra så har man gått på högvarv ett bra tag. Det känns, dags att varva ner lite nu. Fast först väntar ett spännande GP och EM-kval i Jönköping!

Men visst fan är det häftigt att arrangera ett stort mästerskap, att vara med och organisera, skapa olika ansvarsgrupper för arrangemangets funktioner och se människor med olika erfarenheter, kunskap och egenskaper enas kring ett gemensamt mål - att försöka skapa ett fantastiskt JSM! Vi hade över 100 personer i organisationen som koordinerades med stor fingertoppskänsla av Leif Carlsson, eminent i den rollen förresten - en stor eloge till honom. Jag tycker Skäret gjorde ett förbaskat bra JSM-arrangemang, och jag vet att många i simsverige håller med. Tack för allt beröm från er, ni vet vilka ni är.

Dagen efter JSM satt jag på ett möte med Uddevalla Näringslivs fokusgrupp för idrott, en organisation där flertalet av Uddevallas företag är medlemmar. På agendan var den prioriterade punkten en vision om en 50-m inomhusbassäng i Uddevalla, fränt va? Näringslivet i staden försöker få Uddevalla Kommun att våga satsa och investera i detta. Det skulle öka livskvalitén och stadens attraktionskraft anser de och dessutom ge simsporten bättre förutsättningar för utveckling. Jag jublar givetvis, vi har kämpat hårt för detta i några år och med Näringslivet som stöd tror jag att det kan bli verklighet. Men vägen dit är givetvis lång, det kostar ju några sekiner att bygga en ny simhall. Vad som dock talar för en relativt snabb utveckling i frågan är att nuvarande simhall är i stort renoveringsbehov. Kanske bra det?

Ikväll var vi i JSM-gänget ute och firade klubbens bästa JSM genom tiderna med en bit mat, riktigt trevligt! Förhoppningsvis blir detta framgångsrika JSM även det sista Skäret deltar på, jag hoppas det i alla fall...

Efter middagen hade vi ett möte med representanter från Skäret och USF där sista riktlinjerna för en sammanslagning mellan klubbarna gicks igenom. Jag klipper in ett pressmeddelande som jag skickade till lokal media, men namnet får ni lura på själva. 

Representanter från Skäret Simsällskap och Uddevalla Simförening har idag, 2008-02-06, skapat en ny simförening med namnet ---. Ambitionen är att samla Skärets och USF´s organisation och verksamhet i denna nya förening. Under respektive förenings kommande årsmöte kommer beslut tas om medlemmarna följer de båda styrelsernas förslag om sammanslagning mellan föreningarna samt att dessa uppgår i denna nya förening. Uddevalla Simförening har sitt årsmöte den 29 februari och Skäret Simsällskap har årsmöte den 6 mars.

Jaha, det är bara att hålla tummarna då! Mer info i frågan följer i mars alltså.

Vi gasar på rejält i Uddevalla. Det gäller att inte tappa farten för att hålla drömmen vid liv, eller som Per Gessle säger: tuff - tuff - tuff som ett lokomotiv...

Coach Dennis

Jag heter Dennis Fredriksson jobbar som chefstränare i Skäret SS i Uddevalla där jag bor med min sambo Jenny och dotter Ella. Jag är även född i denna västkustspärla och gillar skarpt lukten av saltvatten och tång. Förutom ljudet av måsarnas skri är jag även ett stort fan av allt med Per Gessle som jag anser är en av Sveriges viktigaste och mest underskattade exportvaror!

Under 15 år har jag haft förmånen att jobba heltid med simningen och därigenom träffat mängder med fantastiska och intressanta simmare, tränarkollegor och andra föreningsmänniskor från såväl Sverige som andra delar av världen. Tidigare har jag jobbat i Kungsbacka SS, KSLS och Västerås SS samt haft äran och förtroendet att som tränare representera Svenska Simlandslaget på ungdoms- junior och seniornivå internationellt vid lite olika tillfällen sedan 1998. Mellan åren

2002-2004 satt jag även med i SSF simkommitté. Förbaskat kul och lärorikt!

Min aktiva simkarriär tog slut när jag slutade på simgymnasiet i Klippan 1990. Men flera fina och roliga minnen från min tid som simmare lever i allra högsta grad kvar, och några JSM medaljer ligger i en låda och dammar nere i källaren som bevis på att jag bland en del skitlopp även gjorde några hyggliga race under karriären. Även en gammal och urblekt landslagsoverall från 1987 då jag representerade juniorlandslaget vid ett tillfälle har jag sparat någonstans. Den har ett nostalgivärde för mig. Diana var landslagets sponsor på den tiden förresten, numera är Diana Skärets sponsor - lite kul kuriosa.

På bloggen kommer jag bland annat att skildra min personliga syn på simidrottens utveckling i Sverige och internationellt. Givetvis hoppas jag även skapa en frän och dynamisk debatt om simträning och coaching!

Min förhoppning är att det kan utveckla Svensk Simning än mer i framtiden och skapa ett klimat där vi tränare drar nytta av varandras erfarenheter mer än idag. Som bekant kan ingen allt - men alla kan bidra med något till alla. Jag hoppas i alla fall kunna bidra med lite kunskap och personliga erfarenheter som kanske någon vill och kan använda sig av. Lyckas det så har bloggen fyllt sitt syfte!

Frågor till Dennis? skicka ett mail till red@simsport.se